Maiburogu

Munken som sålde sin Ferarri, av Robin Sharma

Jag har läst väldigt positiva recensioner och höga betyg av den här boken, och det var med viss besvikelse jag kunde konstatera att den inte föll mig i smaken. Alls.

Boken är den diametrala motsatsen till Kay Pollaks rationella och pedagogiska bok Att välja glädje – som jag läste dessförinnan. Texten är skönlitterär och berättar historien om hur en ung amerikansk advokat på god väg uppåt i karriären genom samtal med en äldre f.d. toppadvokat – numera upplyst munk – får ta del av flera tusen år gammal visdom med ursprung i en gömd helig by uppe i högsta Himalaya, och därigenom blir tvungen att ompröva sitt karriärval och sina prioriteringar. Han inser att han förblindad av karriärklättring och rutinarbete glömt sina innersta drömmar och tappat kontakten med glädje och livslust. Kunskapen han blir serverad består av såväl universella sanningar som ett flertal övningar som kan hjälpa en att uppnå bättre hälsa och mer lugn, harmoni och rikedom i sitt liv – en livsföring som i förlängningen förutom materiell rikedom också sägs leda till såväl yttre skönhet som ungdom.

Den här boken känns mer än lovligt ”flummig” med sitt tal om flertusenåriga kunskaper, mystiska ritualer och hemligheter, och upplysta munkar boendes i blomsterhyddor i bortglömda bergsdalar nära Himalayas toppar (dit en kraftigt överviktig, utländsk medelålders advokat på något mystiskt sätt orkar klättra där många andra misslyckats!). Uppenbara lögner och överdrifter (troligtvis menade att göra den skönlitterära berättelsen om uråldrig österländsk visdom mer fantastisk och mystisk) blandas med högst reella övningar i positivt tänkande etc.

Denna soppa av högst praktisk och fungerande kognitiv beteendeterapi och rena påhitt och överdrifter är precis vad jag som kritiskt tänkande och icketroende människa inte uppskattar. Flertalet av de övningar boken presenterar känner jag igen, men trots att jag vet att de fungerar så skänker de rena sagorna en löjets och ickeseriositetens skimmer över dem, som får i varje fall mig att himla med ögonen. Mitt intellekt reagerar instinktivt med avsmak över de delar av texten som närmast är att betrakta som rena fantasier.

Också rent litterärt känns boken mindre genomtänkt: kapitlen är av ytterst varierande längd, där ett kapitel kan vara både två och tre gånger längre än ett annat. Bokens budskap skulle komma mer till sin rätt om boken hade fått en mer fast struktur. Varje kapitel följs förvisso av en en sidas sammanfattning, vilket är bra, men det går inte att komma ifrån att vissa kapitel hade kunnat kortats ned rejält eller delats upp i flera. Rent berättartekniskt känns det också tämligen orealistiskt att i det närmaste hela bokens innehåll speglar konversationen mellan de två advokaterna under en enda natts långa samtal, från kväll till gryning. ”Konversation” är dock ett för starkt ord: ”predikan” hade passat bättre, då den unge advokatens enda uppgift är att likt doktor Watson (i berättelserna om Sherlock Holmes) ackopanjera den lärde munkens berättelse med uppenbara frågor och små imponerade utrop.

Trots mina överlag negativa kommentarer är detta dock inte en dålig bok. Bokens teori och övningar känns vettiga och användbara. Jag tycker enbart att den hade kunnat skrivas på ett mer seriöst och rent litterärt bättre sätt. Att författaren skulle ha kunnat lita mer på att de övningar han har att lära ut faktiskt är vettiga och ytterst användbara, istället för linda in dem i flummigt New Age-trams.

Kan du se förbi dessa brister och kan uppskatta berättelsen så tror jag säkert att den här bokan kan lära dig en hel del.

Betyg: tre av fem.

Boken kan exempelvis inhandlas hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Munken som sålde sin Ferrari – en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv av Robin Sharma