Maiburogu

Det var intressant att lyssna till debatten mellan Miljöpartiets f.d. språkrör Birger Schlaug och Jonas Frycklund, ekonom på Svenskt Näringsliv, i P1:s Studio Ett igår. Debatten gällde huruvida vi kan konsumera oss ur krisen och om det är bra att konsumtionen ständigt förväntas öka, och föga förvånande hade Schlaug och Frycklund olika åsikter i frågan.

Det som jag fann mycket intressant var hur Svenskt näringsliv, företrätt av Frycklund, konsekvent vägrade svara på varför vi ständigt skulle konsumera mera. Då jag har studerat ekonomi i några år förstår jag mycket väl konsumtionens betydelse för ekonomin, men jag delar faktiskt Schlaugs ifrågasättande av konsumtionsökningen. Mer realistiskt vore väl att konsumtionen låg mer eller mindre konstant över tiden, med variation med avseende på konjunktur, inflation och befolkningstillväxt?

Som det är nu så förväntas den årliga konsumtionen och julhandeln slå rekord varje år. Allt annat skulle vålla mycken bestörtning. Mycket riktigt tycktes det enda alternativet till ökad konsumtion för Frycklund vara att konsumtionen minskade, med sänkt BNP, ökad fattigdom och misär som följd.

Schlaug hävdade också att eventuella miljövinster i och med ersättandet av gamla miljöfarliga produkter med nya, mer miljövänliga dito, mer än äts upp av den miljöbelastning ökad produktion ger upphov till. Jag delar inte Schlaugs åsikter i allt, och självklart spelar det roll vilken tidshorisont vi tittar på här, men stämmer det är det verkligen intressant.