Maiburogu

Som synes har jag inte varit särskilt aktiv här på bloggen det senaste dryga året. Med Twitter som betydligt enklare sätt att få utlopp tankar och funderingar (140 tecken tar bara sekunder att skriva) har det bara känts bökigt att uppdatera en blogg. Jag har dessutom tröttnat på den här sidans design, som jag tycker känns plottrig, otidsenlig och inte till fullo reflekterar mitt allt starkare intresse för minimalism, så jag kommer troligtvis ändra på den när jag får ändan ur vagnen.

Dessutom har vi dilemmat med kommentarer: Kommentarer skall man ju ha på en blogg, så är det ju, ”Webb 2.0” och allt sånt där, men faktum är att jag inte är särskilt social av mig egentligen. Jag föredrar att träffa människor öga mot öga framför att driva en elektronisk anslagstavla. Och svarar jag inte på en kommentar omedelbart får jag dessutom dåligt samvete för att jag låter personen i fråga vänta, vilket känns pinsamt och får mig att skjuta upp svarandet ännu mer, och så vidare in absurdum… Jag får helt enkelt be er som kommenterat utan att få svar de senaste månaderna om ursäkt. Jag är egoistisk, och jag har gjort er besvikna. Jag har nu stängt av kommentarsfunktionen på sajten och dolt samtliga gamla kommentarer. Detta är nu en kommentarsfri sajt.

Få se om det gör det roligare och enklare för mig att börja blogga igen.

En bild jag gjorde för ett julkort åt Stockholms Kulturbyrå. Det var också den första gången jag färglade något med min nyinköpta Wacom Fun & Touch-ritplatta.

Under mitt senaste Stockholmsbesök bjöd en god vän mig på en alldeles fantastiskt god lakritskola från Island, kallad “Lakkris Rindlar” – de mörka, bönliknande skapelserna på bilden ovan – och jag föll pladask; Det var den kanske godaste lakrits jag någonsin smakat! På vägen till tåget hem kunde jag inte låta bli att stanna till vid Hållplatsens Tidningar & Tobak (www.lakritshandel.se), där de var inhandlade, och köpa en egen påse. Jag passade också på att köpa en mycket trevlig lakritsfudge jag blev rekommenderad, kallad “Brunbergs Lakritstoffé,” som också visade sig vara mycket god.

Har ni vägarna förbi Söder i Stockholm så rekommenderar jag ett besök. De har ett stort utbud av olika sorters lakrits från olika länder, och servicen är mycket bra. Jag vet att jag kommer slinka in där många gånger från och med nu.

Ah, Google – ett företag jag har ett älska/hata-förhållande till… Å ena sidan är deras revolutionerande sökmotor och AdWords-system rent genialiska, med rätta världsledande och drar in tonvis med pengar åt dem, å andra sidan känns det inte som om något annat de hittills gjort håller särskilt hög kvalitet. De har en massa tjänster, men de är alla rätt så tråkiga och fula och halvdana, och det känns inte som att de verkligen bryr sig om dem. Kanhända är det det som är problemet med att ha mer pengar än man kan göra av med: de känner aldrig att de måste pressa sig och verkligen göra något fantastiskt eftersom de vet att de ändå kommer att överleva. De känns oengagerade. De känns inte “hungriga”.

Jag älskar minimalistisk design, men Googles produkter är i mitt tycke bara tråkiga och saknar den där extra finishen. Kvalitet är inte bara att ha en fungerande produkt, utan att ha en produkt som är lika vacker som den är enkel att använda. Ett hav av textlänkar på en vit bakgrund utstrålar ingetdera. Bra minimalistisk design skänker glädje och rofylldhet, och utstrålar klarhet, enkelhet och finish – inte fattigdom och ointresse.

När var den senaste gången du klickade in på en Google-sida och kände “Wow, den här sidan gillar jag! Den här tjänsten vill jag använda!”?

Så, hur mår jag då, för närvarande? Jo tack som frågar läser, jag mår faktiskt bra. Förvånansvärt bra till och med. Sedan jag kom underfund med hur jag skulle besegra min huvudvärk för ett par månader sedan har jag faktiskt mått riktigt bra – trots att de kortare dagarna och sjunkande temperaturerna så här efter sommaren brukar få mig att rasa ner i säsongens första depression. Och trots (eller kanske tack vare) en halverad antidepressiv medicindos. Hittills har det alltså gått riktigt bra. Helt klart över förväntan. 🙂

Jag gissar att det beror på den allmänt förbättrade livskvalitén. Utan huvudvärken och med en snabbare tillgång till mina känslor känns huvudet klarare och mer “normalt”. Ingen grumlande värk och ingen våt filt över tankar och känslor. Så här är det många år sedan jag mådde sist. Flera personer har påpekat att jag verkar mycket gladare. Och nu när jag sitter här på biblioteket i solskenet och skriver kan jag faktiskt förnimma… glädje. Livslust. Det är som ett mirakel.

Visst kan vissa dagar kännas trevligare än andra, men så skall det ju vara.

Det mesta av den tid som gått har gått åt till att utforska mina nya, framflyttade gränser. Det är nog en kontinuerlig process. Att försiktigt testa vad jag numera orkar med utan att kroppen och huvudet börjar säga ifrån. Jag behöver inte längre spendera dagarna mer eller mindre i passiv vila för att återhämta mig från värk efter någon liten sak jag gjort, utan jag kan mer fritt disponera mina dagar. Med viss vila, ett lugnare tempo och med lägre ställda prestationskrav på mig själv än förut (jag har trots allt lärt mig något av mina år av smärta), och med en hel del stretching av nacken lite då och då, känner jag att jag är på väg tillbaks till ett mer levande liv. Ett liv där en timme med en bok eller något slags arbete inte längre nödvändigtvis betyder timtal av obehag och vila. Det känns inte längre orealistiskt att jag skall kunna klara av att ha ett deltidsarbete.

De senaste dagarna har jag arbetat på några olika japanska affischer på en webbshop jag öppnat på Zazzle.com. Ingenting särskilt avancerat egentligen utan för huvudets skull har jag börjat försiktigt, men det är något som jag hoppas kunna utveckla med tiden, med mer design i fokus än ren typografi. Jag sitter och pillar på små idéer då och då, så klicka gärna in där ibland och ta en titt. 🙂

Jag fick snåla in rejält den här månaden och till och med använda lite sparade pengar, men slog till slut till och beställde en ny klocka – en Danish Design IQ12Q199. Den kom äntligen i går, och jag har inte kunnat sluta titta på den och beundra den sedan dess. Den är så underbart snygg! Enkel, stilren, minimalistisk – precis den sorts estetik jag kommit att tycka om och inreda hela mitt hem enligt. ^^

Ända sedan jag brände ut mig för fem år sedan och började tycka att alla slags uppmärksamhetspockande intryck var ansträngande har mitt intresse för minimalism stadigt tilltagit. Det är svårt att hitta mer minimalistiskt stilrena klockor än de som Danish Design tillverkar, och just den här modellen är min favorit. Inga länkar, inga onödiga linjer och vinklar, inga distraherande funktioner – inte ens alarm eller datum (det har jag ju ändå i mobiltelefonen).

Ingen klump – bara ett litet runt boett i blänkande titan, med en vit urtavla och ett enkelt mörkbrunt, nästan svart armband. Graderingen på urtavlan kommer man inte ifrån; bra minimalism inskränker inte på ett föremåls grundläggande användbarhet.

Hoppas den här klockan kommer hålla i många år. Kvalitet brukar göra det. Så, om ni nu ursäktar mig skall jag beundra min klocka lite till. 😉