Maiburogu

The Dark Knight – uppföljaren till 2005 års succé Batman Begins och omstart av Batman-franchisen – är nu här, om någon mot förmodan missat det. Och The Dark Knight är en bra film, det är ingen tvekan om det, även fast jag har mina reservationer.

Först och främst är det en spännande, fartfylld och visuellt vacker film. På många sätt imponerande. Handlingen är engagerande och omväxlande, med fler tvära och oväntade kast än kanske någon annan film jag sett. Skådespelarinsatserna håller också genomgående hög klass. Framför allt vill jag lyfta fram Gary Oldman som gör en både charmig och stabil tolkning av polischefen Jim Gordon, och Heath Ledger som verkligen briljerar som Jokern. Borta är Jack Nicholsons komiska seriekaraktär, och i dess plats finner vi nu något långt mer skrämmande och övertygande. Heath Ledger är Jokern.

Jag kan dock inte helt stämma in i den odelade lovsång av filmen som övriga recensenter – professionella eller ej – tycks ge. Filmen är inte utan sina brister.

Kanhända är det p.g.a. att jag fortfarande håller på och återhämtar mig från att jag blev utbränd för ett par år sedan och att jag därför fortfarande lätt kan bli psykiskt utmattad, men i stort tycker jag filmen var för mycket. För många fåniga ”episka” repliker, för överdriven, för många jättelika bensinexplosioner, för löjligt invecklad story. Och för lång. Det känns som om regissören Christopher Nolan till varje pris ville göra allt han kunde för att överträffa föregångaren, och inte visste när han skulle sluta. På 2,5 timma och med en handling som lätt hade kunnat räcka till flera filmer tycker jag helt enkelt att det blir för mycket.

Förutom filmens omfattning så måste jag tyvärr också konstatera att handlingen kring filmens kanske mest centrala figur vid sidan av Jokern – Harvey Dent (spelad av Aaron Eckhart) – inte imponerar. SPOILER: Jag köpte helt enkelt inte Dents förvandling till skurken Two-Face. SÅ ädel och intelligent, och så räcker det med ett ynka mord på en nära anhörig och ett vanprydande brännmärke för att förvandla honom till skurk? Näe, det köper jag inte.

Summa sumarum: The Dark Knight är en bedrift. Hade Nolan skippat en knapp timma hade jag gett filmen en stark fyra – alternativt hade han kunnat lägga till några scener, fyllt några logiska luckor (och de är rätt så stora) och skapat en fantastiskt bra miniserie. Nu får filmen nöja sig med en trea.

Betyg: tre av fem.