Maiburogu

Jag kom att tänka på problematiken med en allt för hög alkoholkonsumtion när jag hörde Sveriges Radio P4 rapportera kring ämnet igår. Då jag inte druckit en droppe alkohol på två år, och dessförinnan bara drack någon centiliter om året i genomsnitt, skulle jag inte påstå att jag har ett alkoholproblem per se, men jag kan lugnt konstatera att min relation till alkoholen är ansträngd. Jag ogillar verkligen att ikläda mig offerrollen, men i det här fallet är faktiskt den huvudsakliga anledningen mina tankar kring min far och hans bruk av alkohol. Han var nämligen alkoholist, fram tills hans allt för tidiga död för några år sedan.

Utan att gå in på några detaljer i hans olyckliga öde kan jag bara konstatera att jag sällan kunnat nudda en droppe alkohol i mitt liv utan att instinktivt känna obehag – oro inför den eventuella risken att jag skulle kunna bli som honom. Alla säger att han och jag är väldigt olika som individer, men allt för många människor faller för frestelsen att ta till flaskan för att jag skall kunna slå det ifrån mig. Föga förvånande har detta kraftigt begränsat min alkoholkonsumtion. Min nollgräns på alkohol för närvarande beror på att jag sedan utbrändheten för ett par år sedan går på medicin, men även utan denna skulle min konsumtion troligtvis ändå ligga rätt så nära noll.

Inte nog med att alkohol i sig får mig att relatera till och tänka på alkoholism – blotta tanken att ”Ahh, den här ölen smakar ju rätt så gott!” eller ”Hmm, en drink vore allt gott. Man kanske skulle…” ger mig kraftiga skuldkänslor närhelst de sticker upp sitt fula tryne. Allt detta gör att jag ytterst sällan dricker alkohol, och när jag väl gör det så blir det en tämligen kort historia. Jag kan dock inte helt och hållet säga att jag beskyller min far för detta, eller att jag önskar det vore på något annat sätt. Better safe (and cautious) than (lost and) sorry, antar jag min filosofi kan sammanfattas.

Just nu behöver jag hur som helst ingen alkohol för att få nöjet att ha baksmälla – det räcker med att jag anstränger mitt utbrända huvud för mycket så kommer ”baksmällan” som ett brev på posten – allt för lik den äkta varan för övrigt.

Alkohol och droger kommer jag säkert att återkomma till i senare blogginlägg.