Maiburogu

Mitt förra inlägg, Tecken på utbrändhet, var vid skrivande datum den längsta text jag skrivit sedan jag blev utbränd (så sent som för ett år sedan have jag inte klarat av att vare sig läsa eller skriva en ens hälften så lång text), och föga förvånande fick jag dagen därefter rejäl huvudvärk. Denna ”baksmälla” hör till vardagen för någon som är utbränd – åtminstone vad gäller mig och de drabbade jag talat med. (Som en ren parentes kan nämnas att jag också dagen därefter fick rejäl huvudvärk – så stark att jag tidvis låg och skakade – som ett resultat av stress över en tabbe från Försäkringskassan, men det är en annan historia.)

Baksmällan kommer antingen direkt i samband med ansträngningen och/eller dagen efter. Hur smärtsam och obehaglig den blir och hur länge den håller i sig beror både på hur mycket man överbelastat hjärnan och hur illa utbrändheten över huvud taget är. För en nyligen utbränd innebär den ofta både huvudvärk, ett tryck inuti huvudet, koncentrationssvårigheter, illamående och yrsel (minst lika obehagligt som en vanlig baksmälla med andra ord) – för mig som nu varit sjukskriven i ett par år innebär den mestadels en mer ordinär huvudvärk.

Baksmällan är i sig ett högst förutsägbart resultat av mental överansträngning och stress. Det är därför viktigt att lära sig hur ens besvär gör sig till känna, hur allvarlig den brukar bli, och hur mycket man brukar orka göra/anstränga sig innan den kommer. På så sätt kan man lära sig känna varningssignalerna i tid för att kunna ta en paus eller helt avbryta det man gör för att på så sätt kunna undvika eller åtminstone dämpa den resulterande baksmällans omfattning.

Att lära känna sina gränser är mycket svårt, dels för att gränsen konstant flyttas under sjukdomens förlopp, men också för att man som utbränd så ofta vill anstränga sig så mycket man bara kan – man är ju van vid att kunna fungera ”normalt”.

Jag känner mig dock positiv. Min gräns har nu flyttat sig rätt så långt från där den var när jag mådde som sämst – jag orkar med en hel del, baksmällan är inte alls lika plågsam som tidigare, och jag vet på ett ungefär när jag kan vänta mig att den kommer. Jag känner till exempel just nu att jag är farligt nära min nuvarande gräns, och jag avslutar därför denna text här.