Maiburogu

Nu i helgen fyllde jag 30, vilket firades medelst besök på medeltidsfestival, cafébesök på söder samt middag på kinarestaurang i centrala fjollträsk (Stockholm). Det känns rätt så stort att ha lämnat de tjugo bakom mig, men någon akutare åldersnoja har ännu inte infunnit sig. Att bli 40 lär bli en betydligt större pärs.

Desto större känns nog faktiskt att jag börjat spela World of Warcraft, åratal efter de flesta andra i den civiliserade världen. Anledningen till detta är att jag helt enkelt inte kunnat tidigare, på grund av prestandaproblem, men med den senaste grafikdrivrutinen ledladdad visade sig spelet nu faktiskt flyta på helt perfekt. Tack för det Intel.

Van vid MMORPG-spelande av både den grafiska varianten (Flyff och Guild Wars) och dessförinnan gamla textbaserade spel (MUD) kan jag inte säga att World of Warcraft helt har bundit mig, men jag får erkänna att jag är mäkta imponerad över hur mycket mer komplext och omfångsrikt det är än tidigare nämnda Flyff och Guild Wars. Även fast grafiken inte imponerar vidare mycket (jag saknar speciellt de färgglada visuella ljuseffekterna som finns i Flyff) så är känslan för detaljer fantastisk, och själva grafikmotorn till viss del betydligt mer avancerad än de i ovan nämnda spel.

Jag spelar just nu på ett tiodagars testkonto, men en full kopia av spelet är beställd och lär anlända om några dagar så att jag kan uppgradera kontot till ett vanligt. Jag spelar Night Elf just nu, men kommer säkerligen att skapa karaktärer till de andra Alliance-raserna också. En hel del spelande lär det bli…