Maiburogu

Drottning Silvia visar oavsiktligen väldigt effektivt hur ”trygghetsskapande” lagar kan spridas från land till land, utan närmare kritisk granskning, i Ekots Lördagsintervju i Sveriges Radio. Också Svenska Dagbladet uppmärksammar detta. Drottningen förespråkar nämligen att Sverige borde införa en tittförbudslag som gör det olagligt att titta på barnpornografi, med motiveringen att en sådan lag redan införts i både Norge och Danmark. Med tanke på drottningens starka engagemang för barns fri- och rättgheter kommer inte detta utspel helt som en överraskning.

Jag må vara rojalist, men jag stör mig på drottningens i det här fallet helt känslomässiga resonemang. Är det bara jag som kom att tänka på The Simpsons ”Won’t somebody please think of the children!?” av följande citat?

– När det gäller att skydda barnen så kan man fråga sig vad som är viktigast. Vad är då den personliga integriteten? Det gäller barnens lidande. Jag tycker att barnen går före. Jag tror att våra politiker kanske vill titta hur det är i Norge och Danmark och hur de har löst den här frågan.

Jag förnekar inte att barns väl och ve är viktigt eller att sexualla övergrepp mot barn inte är fruktansvärda, men med liknande känslomässigt drivna argument är det möjligt att driva igenom i stort sett vilka lagar som helst. Lagar som i efterhand kanske inte visar sig ha varit en så bra idé. Reflexmässigt vill ju (de flesta) människor skydda sina barn, vilket leder till en aldrig sinande förbudskultur där man försöker utplåna alla risker för allting – något som ju naturligtvis är en omöjlighet. Detta är något som David Eberhard mycket lysande påpekar i sin bok I trygghets-narkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet.

Faktum är ju att de skydd som finns i den svenska barnpornografilagstiftningen torde vara mer än nödvändiga allaredan. Innehav av dylikt material är olagligt, och det kombinerat med polisens barnporrfilter (där sidor med barnpornografi spärras från åtkomst för medborgarna) torde dessutom redan göra det olagligt att titta på materialet? Förvisso förmodar jag att det är tekniskt möjligt för såväl brottslingar, pedofiler som andra teknikkunniga människor att försöka kringgå detta filter medelst proxys och andra metoder, men lyckas de med det torde de väl också utan problem kunna undgå upptäckt, i vilket fall en tittförbudslag hur som helst väl vore tämligen verkningslös?