Maiburogu

Jag är något av en liberal i många frågor och tycker att staten skall hålla sig utanför det mesta i samhället, men en sak som jag känner så starkt för att jag faktiskt kan förespråka viss reglering är hälsofrågor. Jag tycker nämligen att det skall kosta lite extra att äta onyttigt.

Fetmarelaterade problem och sjukdomar är ett allvarligt och snabbt växande problem i västvärlden, något som kostar allt mer pengar och lidande. Jag anser inte att onyttig mat skall förbjudas, däremot anser jag definitivt att nyttigt leverne skall premieras. Om detta sker bäst genom skatt på onyttigheter såsom socker och fett, eller medelst subventionering av frukt, grönt och nyttigheter vet jag inte, men nog känns en straffskatt – på samma sätt som på annan konsumtion man vill minska, såsom alkohol och tobak – mest logisk. En rimlig liknelse, inte minst då också socker faktiskt är starkt beroendeframkallande.

Som en ren anekdot kan nämnas att en dylik straffskatt, i alla fall ännu så länge, skulle vara tämligen onödig i Japan, eftersom man där äter väldigt lite godis. Människan tycks nämligen föredra den sorts mat man vant sig vid som barn – vänjer de sig vid en onyttig kost fortsätter de att efterfråga just onyttigheter resten av livet. Det är en personlig teori jag har, och också något jag har för mig att jag hört/läst någonstans. Följaktligen skulle en straffskatt på fett och socker vara en direkt god gärning.

I Japan får inte barn äta en massa sockerstinn godis, och utvecklar därmed inte heller någon större aptit på det när de blivit äldre. Under åren jag var där såg jag nästan aldrig japaner äta godis – något som vi västerlänningar var betydligt mer benägna att göra. Totala motsatsen till här i Sverige, med andra ord, där föräldrar regelbundet stoppar i sina ungar godis & läsk, och tar dem till McDonalds – vilket får dem att vänja sig vid sådana onyttigheter. En vana som kan vara svår att bryta, men en vana som säkerligen kan brytas lättare om det känns mer i plånboken.