Maiburogu

I morgonens upplaga av Sveriges Radios Godmorgon, Världen! rapporterades bland annat om något som högeligen förvånade mig. Och som bekymrar mig. Nämligen att flera Latinamerikanska länder tydligen är i färd att avkriminalisera innehav av knark såsom marijuana, kokain och heroin, för eget bruk.

Min far var alkoholist och jag har mycket därför en mycket kritisk hållning gentemot alla slags droger, och är stark motståndare till knark.

Enligt reportaget föreföll det huvudsakliga argumentet för avkriminaliseringen vara att “kriget mot narkotikan,” med sin nolltolerans, helt enkelt kostat för mycket; att kostnaden för polisen, rättsväsendet och samhällsbudgeten inte står i proportion till den eventuella skada det innebär om exempelvis en ungdom tar en injektion för personligt bruk. Att var människa skall få fatta sina egna beslut och bestämma över sin egen kropp så länge det inte går ut över någon annan – en attraktiv och sunt liberal inställning jag själv vanligtvis delar exempelvis gällande prostitution.

När det gäller knark tror jag dock att det vore att anlägga ett allt för kort perspektiv. Några få knarkare må kanske inte kosta samhället särskilt mycket, men droger är till sin natur bedrägligt attraktiva, och jag är övertygad om att en avkriminalisering skulle leda till ökad samhällelig acceptans och ökat användande… Och i reportagets slutskede meddelas också att just ett ökat användande redan tycks börja synas i statistiken. Och då, go vänner, har snöbollen satts i rörelse, med ökat användande, ökade kostnader (om man skall se krasst ekonomiskt på det hela) och ökat missbruk och mänskligt lidande som följd.

Vad som låter liberalt och rimligt på kort sikt kan visa sig oerhört kostsamt på lång sikt.