Maiburogu

Igår var en riktig pärs. Troligtvis på grund av att jag några dagar tidigare gått ner på en lägre dos antidepressiv medicin + att jag slutat dricka cola + att jag slutat äta sockerrikt godis (riktigt mörk choklad är OK) + att jag slutat ta huvudvärksmedicin med koffein i + att jag slutade spela dataspel (med andra ord slutat eller kraftigt dragit ner på alla mina beroenden på en och samma gång). Jag mådde uselt och blev riktigt deprimerad – smällde i dörrar och dunkade huvudet i väggen, med riktig dödslängtan till råga på allt… Det var uppenbart att den minskade medicindosen gav mina känslor mer spelrum än de haft på åratal.

Jag tror dock att det var av godo. Det var ju trots allt eftersom jag ville komma mer i kontakt med mina känslor igen som jag bad om att få en lägre dos. Att må riktigt uselt ibland (och inte bara må på det av medicin dämpade likgiltigt minimjölksmeningslösa sättet) kan ge en en spark i baken, och få en att ta tag i saker och ting.

Idag mår jag mycket bättre igen, och dödslängtan är som bortblåst. Efter att ha dragit och velat mig alldeles för länge gick jag idag äntligen till ett gym. Det kändes härligt, och jag har beslutat att skaffa gymkort och börja träna regelbundet igen, antingen på det gymmet eller på ett gym som ligger lite närmre till där jag bor. Efter att ha blivit övertalad av några vänner att inte sluta med alla förlustelser på en och samma gång har jag också installerat spelet Lord of the Rings Online igen – men nu lägger jag band på mig, och spelar bara ca en timme om dagen. Det känns hanterbart.