Maiburogu

Jag kan förresten notera att jag trots att jag lider av huvudvärk allt mer sällan, och att värken sällan är riktigt handikappande eller sitter i fullt så länge som tidigare när den väl slår till, inte på långa vägar är helt återställd ännu. Jag kan läsa åtskilliga sidor enklare litteratur (faktaböcker av olika slag) om dagen, besöka någon affär och även socialisera i viss utsträckning, men jag får alltid vara försiktig, känna efter och ta små steg i taget.

Idag försökte jag mig på att öppna en gammal lärobok i affärsredovisning jag använde på ekonomihögskolan i Lund för några år sedan, för att repetera lite av bokföringens grunder, men fick ge upp efter att bara ha lätt ögnat igenom ett par sidor. Det gjorde för ont och jag kunde inte alls koncentrera mig…

Dryga tre år har nu förflutit sedan jag diagnostiserades som utbränd (eller “utmattningsdepression” som läkarna föredrar att beteckna det) och jag har fått lära mig att försöka prestera mindre än någonsin tidigare, för att inte trigga den stress, informationsöverbelastning och overload av syn-, hörsel- och tankeintryck som bevisligen blir för mycket för mig. Hur mycket bättre har min hälsa egentligen blivit, och hur mycket av hälsoförbättringen beror enbart på att jag sänkt prestationsnivån? Jag vet inte.

Men jag håller modet uppe. Mitt huvud värker lite, men min hälsa har bevisligen blivit märkbart bättre. Jag har skrivit två bloggtexter idag. Solen skiner på den vackra höstdagen ute, och löven skiftar i gult. Jag tar en promenad, läser någon sida i den populärvetenskapliga bok jag håller på med, och njuter av solskenet. Jag lever så gott jag kan.