Maiburogu

Så här efter att FRA-lagen röstats igenom i riksdagen vet jag inte riktigt hur jag skall reagera. Det var förvisso den borgerliga regeringen som nu fick igenom lagen, vissa högljudda protester från vänsterblocket till trots, men eftersom Socialdemokraterna var de som ursprungligen var ansvariga för att få lagen till stånd betyder det att ingenting signifikant kommer att hända även om de skulle komma till makten efter nästa val. Båda blocken vill signalspana – allt annat är politisk retorik.

Så hur skall man då känna?

1. Gilla läget och låta logiken tala? Alla länder har en underrättelsetjänst som spanar såväl internationellt som nationellt, så det är inget konstigt med det. Att köpa och sälja säkerhetsinformation är stor internationell business. Man får helt enkelt hoppas och lita på att man inriktar sig på att leta efter verkliga hot mot rikets säkerhet och inte på annat. Några små snedsteg är bara att vänta sig, men förhoppningsvis inget allvarligt.
2. Låta känslorna tala och idealistiskt säga att “Nej, någon signalspaning skall vi banne mig inte ha! Alls! Vi blir förvisso tvungna att för dyra pengar köpa in informationen från andra länders signalspaningsenheter istället, men vårt eget samvete kommer i alla fall att vara rent.”

Vilket alternativ skall man välja – logik eller känsla? Sunt förnuft eller magkänsla? Just nu vet jag faktiskt inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, signalspaning och massavlyssning.