Maiburogu

Är det inte märkligt så säg. Jag sitter här och arbetar med att översätta en japansk text till svenska: tittar igenom texten, slår upp de ord jag är fundersam på och antecknar deras betydelse. Först därefter väntar den mer tidskrävande omskrivningen och ommöbleringen av meningarna till korrekt svenska. Ingenting allt för avancerat egentligen alltså, grammatiken har jag bra koll på så det är mest bara lite uppslagning av ord, något som jag under mina studieår fann både roligt och intressant. Jag älskar det japanska språket. Översättning är oerhört intressant. Ett äventyr och en upptäcktsfärd. Och visst är det fortfarande roligt och intressant, men obehaget, smärtan… Värken och trycket – just för närvarande koncentrerat runt tinningarna – gör det sannerligen inte enkelt. Jag kisar med ögonen, grimaserar av obehag.

Tänk att man kunde våldta hjärnan så. Skada den. Utan fysiskt synliga skador. Det hade jag aldrig kunnat tro. Och att läkningen skulle gå så väldigt väldigt långsamt…

Nåja, det är bara att gilla läget. Det är självpåtaget. Med lite tur är det här uppdraget avklarat inom en månad eller två.