Maiburogu

Jag skriver i och för sig mycket här på bloggen om den korkade barnpornografilagen och om varför jag tycker att påhittade kontroversiella teckningar bör skyddas av yttrandefrihetslagen samt inbegripas i den konstnärliga friheten, men jag ser mig i ärlighetens namn inte som vare sig creepy peddogubbe (jag har inget sådant intresse av barn) eller sluskig serienörd (jag är varken sluskig eller läser serier längre). Jag vill inte att mina läsare skall få en allt för skev bild av mig. Bloggen må handla mycket om det, men jag har faktiskt fler strängar på min lyra än mitt tecknings- och japanskaintresse. Jag fullkomligt älskar nämligen kläder och inredning också.

För att nämna kläder så avundades jag som yngre verkligen kvinnor och de vackra kläder de kan bära; Jag kan titta i timtal på bilder på tjejer i klänningar, kjolar och underkläder; söta, sensuella, eleganta, nördiga, sexiga etc. Otroligt vackert. De framhäver linjerna och blir sammantaget mer än summan av delarna. På flickor och kvinnor. Jag är ju dock man (utan drag queen-ambitioner), och har efter hand jag blivit äldre (32 år nu) insett att vuxna och äldre män (pojkar göre sig icke besvär) faktiskt också har en hel del fina kläder att välja på, även fast det kräver både mod och ihärdighet.

Jag snackar kostymer, kavajer, västar, skjortor och slipsar. Det finns mängder av klassiskt eleganta kreationer man kan kombinera ihop! Men det kräver som sagt en del arbete; Man får vada igenom rent hiskeliga mängder alldagligt skräp för att vaska fram guldkornen – det går inte att gå in på valfri Dressmann-butik och ta första bästa gubbtröja. Pengar hjälper så klart också, vilket jag som gått från student till långtidssjukskriven till utförsäkrad definitivt inte har gott om, men man får lägga de hundralappar man kan då och då. Titta på reor och på second hand.

I dag köpte jag till exempel en kavaj på rean, som jag gått och slängt lystna blickar på i flera månader, och som nu äntligen var nedsatt till halva priset. En manchesterkavaj – som jag förmodligen inte vågat ta i ens med tång när jag var yngre – men som jag nu tror kommer att passa mycket bra i den Cambridge-professor-look jag tänkt prova på. Kan gå bra till såväl väst som till skjorta och slips. Ser jag mig själv som en akademiker så kan jag ju lika gärna se ut som en också. 😉