Maiburogu

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen på sistone, då jag ägnat mycket tid åt att spela två dataspel – Guild Wars Prophecies och dess uppföljare Guild Wars Factions – och som vanligt när det gäller mig och dataspel så har jag spelat för mycket. Nästan som en besatt har jag försökt klara av dem så snabbt som möjligt, timme efter timme dag efter dag. Att klara av dem, att få se handlingen utvecklas, få se hur spelen slutar – ungefär som när man vill se en film eller läsa en skönlitterär bok. Och detta nästan helt utan spelglädje, då den istället konkurreras ut av irritation över att allt tar så lång tid, att jag inte klarar av spelet (spelen) snabbare. Irritation, frustration och allmän missnöjdhet. Och en viss skam över det fåniga i situationen.

Det är min prestationsångest som manifesterar sig naturligtvis, och som i min långvariga sjukskrivning i brist på mer nyttiga utlopp (såsom arbete, studier, aktivt liv), istället helt fokuserats på spelen jag har framför mig. Jag känner igen förloppet, för det har hänt flera gånger sedan jag gick in i väggen och blev sjukskriven, och det kommer säkert att hända igen. Det är ett bedrägligt enkelt och bekvämt utlopp för den prestationsångest jag känner över att inte kunna prestera som jag gjorde innan när jag var en högst kapabel student…

Ack ja, jag måste… vill göra något åt den här bitterheten och tillbakablickandet. Framtiden ligger framför mig – inte bakom. Alla kan göra misstag – det viktiga är att man lär sig något av dem. Det vet jag.

Nu är i alla fall spelen avklarade och raderade från datorn. Nu skall jag försöka ta itu med annat istället – som den här bloggen. Tills jag faller för frestelsen igen. 😉