Maiburogu

Jag kan vara väldigt ängslig av mig. Rädd för att skriva eller teckna eller över huvud taget posta något som inte alla tycker om. Rädd för att inte få någon respons alls, eller få negativ, spydig eller rent utav hatisk sådan. Helt enkelt rädd för att inte duga, i verkliga livet så väl som på internet.

Jag tecknade och lade upp en bild här på bloggen för någon vecka sedan, men då den inte möttes av någon respons över huvud taget så tog jag ner den igen, och lovade mig själv att minsann inte posta några fler teckningar på den här bloggen i alla fall. Det har jag hur som helst andra ställen till.

Det är dumt. Så klart. Väldigt dumt till och med. Man kan inte vara alla till lags. Med den inställningen blir det liksom lite svårt att ha en personlig blogg, då en personlig blogg ju går ut på att uttrycka sig själv. Att uttrycka sig själv och sedan så långt det är möjligt stå för det, och acceptera de kommentarer man kan få till svar, i anonymitetens och yttrandefrihetens namn.

Detta sköra och känsliga ego. Denna inneboende skam.