Maiburogu

Sveriges Radio P1:s Ekot Special handlade idag om hur man skall förmå engagera svenska folket för europaparlamentsvalet 2009. Intresset för valet till europaparlamentet har visst tidigare varit minst sagt ljumt (dryga 30 % valdeltagande, att jämföra med över 80 % i senaste riksdagsvalet) och man frågar sig hur i all sin dar man skall få folk att bry sig mer. Kan möjligen ökad politisk humor vara lösningen? Stämningen var gravallvarlig och ögonbrynen troligtvis rejält rynkade.

Nå, som situationen är nu, förstår jag folks svala intresse. EU-besluten känns fjärran på fler än ett sätt, inte minst då de ju måste legitimeras i den svenska riksdagen innan de ens kan införas officiellt. På nyheterna brukar EU knappt ens nämnas. Med FRA-lagen i färskt minne känns dessutom mitt förtroende för yrkes-/toppolitiker överlag rejält naggat i kanten; man frågar sig helt stilla hur men som väljare i det lilla landet Sverige över huvud taget skall kunna hoppas på att kunna påverka politiken inom det stora EU när inte ens vårt inflytande över vårt eget land känns helt klart alla gånger. Men hur som helst – cynism är knappast en väg ur problemet. Och jag är faktiskt för överstatlighet, exempelvis gällande miljöpolitiken.

Kan jag få föreslå ett fem minuters EU-politikinslag varje vardag i Rapports 19:30-sändning? SVT är ju trots allt Public Service, och politiken som påverkar oss borde lyftas fram bättre även fast den inte alltid avhandlas i riksdagen (eller ens i Vita huset). Med en daglig rapportering om de beslut som tas/kommer att tas, tror i alla fall jag att EU-politiken sakta men säkert skulle flytta fram sina positioner i folks medvetanden. Ett medvetande som också skulle leda till ökat intresse.