Maiburogu

Nyheterna och avslöjandena om sockrade pensionsavtal och höga löner avlöser nu varandra i medierna – inte bara här i Sverige utan även ute i Europa och i USA, enligt radion. Med fasta löner och bonusar på ibland hundratals miljoner kronor är denna uppmärksamhet inte bara mycket positiv, utan också välbehövlig.

Christer Elmehagen, fd VD för AMF Pension, medverkade i P1:s Studio Ett idag, och gav bland annat sin syn på om det är rimligt att tjäna så otroligt mycket pengar. Och hans svar var glasklart: Jajamensan. ”Styrelsen har gett mig ett erbjudande, jag accepterar det, sedan lever vi efter detta”. Med andra ord, ingen självkritik. Ingen ryggrad. Bara undanflykter. Bara ren och ogenerad girighet.

Jag tror inte jag är helt tappad bakom det ekonomiska flötet – då jag faktiskt studerat såväl företags- som nationalekonomi och vanligtvis har min tillhörighet på den högra planhalvan i politiken – men jag anser faktiskt inte att företag (eller staten för den delen) skall få göra hur de vill med sina pengar. Jag är för såväl kapitalism som en hel del privatiseringar och resultatbaserade löner, men företag skall inte få ge hur höga löner och saftiga bonusar som helst.

Styrelser, fackpampar och företagsledningar i stort är inga änglar. De är en tämligen liten skara, som anställer varandra, driver upp varandras löner och kliar varandras ryggar. “H*n tjänar så mycket, då vill jag oooooockså  tjäna det! Minst!!” Girighet är mänskligt, men när den tillåts styra fritt i samhällets finansiella topp kan den – som nu – nå rent perversa höjder. Det skall löna sig att arbeta mer och att utföra ett bra jobb, men ingen skall kunna tjäna så mycket pengar. Ingen värd så många arbetares lön. De pengarna kan säkerligen göra betydligt större nytta på annat håll.

Läs gärna den här läsvärda krönikan på delvis samma tema.