Maiburogu

Nu i natt somnade min morfar in, efter att ha haft åtskilliga strokes över de senaste åren. Det gick visst lugnt och stilla till, vilket ju känns oerhört lättande. Jag var inte där när han dog, men jag besökte honom igår när hans tillstånd hade börjat försämras. Han kunde inte prata längre och knappt ens röra sig. Bara ligga där och vänta – vänta på vad han uttryckligen längtat efter i så många år. Med mormor och andra släktingar vid sin sida. Det är sådant som får en att tänka…

Vem vill man egentligen ha vid sin sida när ens tid är kommen? Om jag bara fick välja en enda person skulle jag alltjämt välja mitt ex. Vi bröt upp för inte så länge sedan och vi hade då redan haft det jobbigt i några år, men hon är alltjämt den person jag känner har haft där speciella platsen i mitt liv.

Jag hoppas verkligen jag kommer att hitta kärleken igen. Den där speciella kvinnan. Jag tror på kärleken, och är beredd att göra nästan vad som helst för den. Kanske nästa kärlek kommer att bli den som jag förmår leva hela livet, fram till man själv ligger där med en hand i sin.