Maiburogu

Jag har tillbringat en knapp vecka ute på landet med några släktingar, och mitt humör har nästan hela den tiden varit någonstans nere vid skosulorna. Jag har känt mig frustrerad, passiv, småsur och allmänt lättretlig, och har väl mina 31 år till trots mest betett mig som en vresig gammal gubbe. Detta var dock sommarens troligtvis sista stugvistelse så nu bär det i alla fall strax av hem till stan igen, och jag tror och hoppas att jag nu kommer att må bättre igen. När jag är med släktingar (särskilt min mor) blir jag av någon anledning alltid passiv, frustrerad och känner mig ofri som ett barn på nytt, men på egen hand känner jag mig alltid vuxen och kapabel igen. XD

Hur som helst noterar jag att sossarna och moderaterna är igång och vädjar till de stora väljargruppernas plånböcker igen genom att lova hundralappar hit och dit, precis som vid varje val. Poff, så är klimatfrågan, FRA-debatten, utrikespolitik och andra viktiga frågor som bortblåsta! Köp folks röster för några extra sedlar i plånboken bara! Ibland äcklar den svenska politiken mig.

Jajamen, jag noterade just att den här bloggen nu har fått hela 400 kommentarer av olika slag från en massa olika människor, utspritt på 256 inlägg. Förbluffande och roligt. 🙂

Det är lite lustigt egentligen; Trots att jag virtuellt står på barrikaderna i kampen mot mangaförbudslagen så läser jag själv inte just några manga längre, och tittar inte heller på några anime. Ja, undantaget några Slayers-manga då som jag ibland läser i som ett kul sätt att hålla japanskan igång.

Jag vet inte om det beror på att berättelserna ofta är riktade till barn och ungdomar och därmed kan vara tämligen ointressanta för mig som 32-åring och att jag helt enkelt vuxit ifrån dem, eller om det beror på att jag tröttnat på att se samma karaktärer och klichéer – om än med mindre ommöbleringar – återkomma igen och igen i mer än tio års tid, producerade av en trött anime- och mangaindustri som producerar för producerandets skull. Förmodligen både och.

Min kärlek till den rent visuella aspekten av teckningar (och animationer) består dock. Till enskilda bilder. Till det visuella. För mig är teckningar, målningar och många andra slags konstverk något nästan magiskt, och det gäller i allra högsta grad erotiska bilder. Att man som konstnär utifrån sin fantasi, kreativitet och skapande förmåga (samt penna, papper, eventuellt kamera och modell etc.) kan skapa någonting rent fantastiskt. Skönhet. Känslosamhet. Sensualitet. Sexighet. Och mycket mycket mer. Bara fantasin sätter gränserna.

För mig är det nästan otänkbart att man skulle kunna förbjuda något slags rent visuell konst – alltså konst i form av bilder, foton och skulpturer – som skapats utan att någon kommit till skada. Konstverken i sig skadar ingen. De bara finns där. Vill man inte titta på dem är det bara att låta bli. Ingen skall tvingas att se dem – men ingen skall heller hindras från att se dem, genom förbud, skam eller medeltida moral.

Det fyller mig med obeskrivlig glädje att modiga debattörer från höger till vänster nu en efter en ställer sig upp och motsätter sig barnpornografidomen mot manga-experten och barnpornografilagens nuvarande utformning. Till skillnad från vid rondellhundskontroversen, då politiker och media var snabba att försvara våra fri och rättigheter mot censurivrarna, var det den här gången initialt betydligt tystare, men allt fler röster höjs nu mot seriecensur och tvivelaktig morallagstiftning. Enigheten tycks till min stora glädje vara närmast total! Folk frågar sig exempelvis hur tusan Carl Larssons bilder eller filmen om Ronja Rövardotter kan riskera att ses som “barnporr”, när det ju i själva verket är riktiga barn vi borde värna om.

• DN-journalist: "Frågan har orsakat moralpanik"
• Gomorron Sveriges nyhetspanel enig mot barnporrlagens utformning
• Hagwall: Motståndet sprider sig
• Nerikes Allehandas ledare: Nyanser om barnporr
• Piratpartiets Christian Engström: Barnporr helgar inte alla medel
• Nyheter24: Maria Abrahamsson till angrepp mot Beatrice Ask
• DN Debatt: ”Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn”

Till och med justitieminister Beatrice Ask som formellt ställer sig bakom lagen av värnande av barndomens helighet har öppnat för att lagen kan komma att behöva omtolkas. Kanhända har också hon äntligen insett att moralpanik och personligt tycke och smak inte har i lagboken att göra. Som nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige uttryckte det, skall barnporrlagen gälla så kan man lika gärna förbjuda keruberna i kyrkorna och censurera våra historieböcker.

Det verkar som om pendeln sent omsider är i svängning. Folk vågar ställa sig upp och kräva rim och reson. Barnporrkortet som tidigare kunnat användas för att tysta oppositionen, hindra debatt och motivera vilka lagar och åtgärder som helst, från övervakning och datalagring till censur, från FRA-lag till skivbolagslobbying(!), börjar nu äntligen förlora sin fruktansvärda tankebedövande kraft.

Jag har inte bara skrivit idel inlägg mot seriecensuren, jag har varit i Stockholm i en vecka och shoppat kläder och ätit en massa choklad också! 😀

Gourmet Gorilla från Montezuma’s i England är en mycket god mörk choklad med en kakaohalt på 73% och med hela ekologiskt odlade mandlar och hasselnötter i. En lätt kakaoaktig smak men ändå lätt och fräsch i sin ton och mycket lättäten. Chokladen kommer i en snygg, smidig liten avlång förpackning om 45 gram.

Inköpt av bekanta under en resa i Polen, men borde gå att få tag på också här någonstans.

Jag höll nästan på att sätta morgonteet i halsen när jag hörde vilket oerhört vinklat inslag om barnporrlagen och om Piratpartiets inställning till denna som Sveriges Radio sänder idag.

Man nöjer sig med att konstatera att Piratpartiet eftersom man är mot inskränkningar i informationsfriheten vill “legalisera innehåll av barnporr”, vilket ju onekligen låter väldigt utmanande, men låter bli att relatera detta till vad jag och många andra ser som betydligt viktigare, nämligen att man vill ändra definitionen av barnpornografi så att den bara gäller material på riktiga barn och inte – som nu – också teckningar och andra rena fantasiskapelser. Dessutom har man uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan legalisering och avkriminalisering.

Inslaget kan misstolkas som att Piratpartiet bara är något slags informationsfrihets-extremister villiga att offra stackars små barn på yttrandefrihetens bål, när man ju i själva verket bara vill stå upp för – vad som borde vara – självklarheter. Riktiga övergrepp skall ju fortfarande vara olagliga, riktiga missförhållanden skall rapporteras och beivras och riktig barnpornografi skall ju alltjämt vara förbjuden att sprida. Helt tokigt vore det ju annars. Här handlar det bara om att våra lagar skall vara effektiva och sakliga.

Vi ser över lag att barnporr tyvärr har använts som en murbräcka mot det öppna samhället. Så fort man använder det ordet kan man få igenom vilka toklagar som helst,

som Piratpartiets ledare Rick Falkvinge mycket riktigt påpekar.

EDIT: Jag ser nu att Rick Falkvinge precis påpekat hur fel han tolkades. Bra.

För vidare läsning se exempelvis:

• DN: PP vill att barnporrlagen blir het valfråga
• SVT: Piratpartiet vill göra barnporrlagen till valfråga
• SVT: ”Det handlar mer om sexualmoral än viljan att skydda barn”
• Anna Troberg, vice partiledare i Piratpartiet: Är det stjälp eller hjälp vi vill ge?
• Henrik Alexandersson, piratpartist i Bryssel: Den tecknade barnporren och lagstiftningen

Jag berättade för en nära bekant som varit utomlands en vecka om översättaren som för några dagar sedan blev dömd för ”barnpornografibrott,” och hennes initiala reaktion var tyvärr den väntade; avsky över brottet och misstro mot de bilder översättaren fällts för. ”Det måste väl ha varit riktigt grova bilder då. Övergrepp av något slag.”

Min bekanta är en god människa, journalist och människorättskämpe och jag respekterar henne djupt, men även fast hennes reaktion är förståelig så är den ändå ett misstag. En rent emotionell respons.

Som jag ser det talar vi ändå bara om teckningar här, resultatet av en konstnärs kreativitet, utan inblandning av verkliga barn. Streck på ett papper (eller motsvarande). Oetiskt? Förmodligen. Omoraliskt? Kanske. Olagligt? Nej. I så fall skulle man lika gärna kunna förbjuda tecknat våld eller teckningar av andra olagliga handlingar. Alltså i stort sett alla serietidningar.

Man får tycka att en teckning är hur förfärlig, äcklig eller omoralisk som helst, men det är fullkomligt irrelevant. Så länge den inte framställts genom övergrepp mot ett riktigt barn, så länge den inte uppenbart uppviglar till brott, är rasistisk, bryter mot upphovsrätten eller kan ses som en kränkning av någon specifik person, så kan den inte heller vara olaglig. Det är min fasta övertygelse.

Jag försvarar inte en konstnärs rättighet att göra precis vad som helst – jag motsatte mig exempelvis de uppmärksammade fallen när en konstfackstudent vandaliserade en tunnelbanevagn och en annan lurade sjukvårdspersonal och goda medmänniskor för X antal månader sedan – men i just det här fallet finns faktiskt inga reella offer och ingen reell skada har gjorts.

Uppsala tingsrätt har inget mer att komma med än att barn i allmänhet skulle ha kränkts, och en sådan svepande moralisk generalisering duger faktiskt inte som grund för en dom i ett rättssamhälle.

Lästips:
Vem ska få styra din blick? (SvD)
Barnporrlag kränker både offer och serieläsare (Newsmill)
Ett verkligt hot mot yttrandefriheten i Uppsala Tingsrätt (Newsmill)
Ett uttalande från Seriefrämjandets styrelse (Seriefrämjandet)
Jag vill inte bo i ett land som bestämmer vilka serier jag får rita (Facebook)