Maiburogu

Nu blev du godissugen! >:D

På Sveriges Radio läste jag nu på morgonen följande:

Överanvändning av vanliga receptfria värktabletter kan orsaka kronisk huvudvärk, visar en ny studie.

Enligt studien, som görs vid Göteborgs universitet, är omkring 150 000 svenskar drabbade.

Forskarna varnar för att detta kan utveckla sig till ett folkhälsoproblem och då leda till stora samhällskostnader.

Forskarna vet inte med säkerhet vad det beror på, men medicinerar man oftare än tio dagar per månad under minst tre månader löper man stor risk att drabbas, skriver Dagens Nyheter.

Detta är ju rent fruktansvärda rön, om de stämmer. När jag gick in i väggen för några år sedan (jag har tappat räkningen hur många) gick jag från att nästan aldrig ha huvudvärk till att ha i stort sett konstant huvudvärk i ca ett och ett halvt år. Det var också då jag började använda värktabletter (Bamyl Koffein) dagligen för att stå ut. Jag använder dem fortfarande flera gånger i veckan, när värken blir för påträngande.

Tänk om jag nu dragit på mig nya – kroniska – huvudvärksproblem, när jag försökt lindra just desamma… Jag bör kanske försöka dra ner ytterligare på konsumtionen. :/

Jag kan vara väldigt ängslig av mig. Rädd för att skriva eller teckna eller över huvud taget posta något som inte alla tycker om. Rädd för att inte få någon respons alls, eller få negativ, spydig eller rent utav hatisk sådan. Helt enkelt rädd för att inte duga, i verkliga livet så väl som på internet.

Jag tecknade och lade upp en bild här på bloggen för någon vecka sedan, men då den inte möttes av någon respons över huvud taget så tog jag ner den igen, och lovade mig själv att minsann inte posta några fler teckningar på den här bloggen i alla fall. Det har jag hur som helst andra ställen till.

Det är dumt. Så klart. Väldigt dumt till och med. Man kan inte vara alla till lags. Med den inställningen blir det liksom lite svårt att ha en personlig blogg, då en personlig blogg ju går ut på att uttrycka sig själv. Att uttrycka sig själv och sedan så långt det är möjligt stå för det, och acceptera de kommentarer man kan få till svar, i anonymitetens och yttrandefrihetens namn.

Detta sköra och känsliga ego. Denna inneboende skam.

En trevlig om än något tråkig budgetchoklad, med distinkt smak av kakaopulver. Lättglömd – men den är åtminstone något mer smakrik än Willy:s mörka choklad som jag recenserade senast. Så mycket mer kan jag inte komma på att skriva om den här chokladen. Inköpt på Hemköp.

Så där ja, översättningsuppdraget jag hållit på med i ungefär en månads tid är nu avklarat. Hurra! Känns gott. Det visade sig till och med att min uppdragsgivare var en rätt så högt uppsatt person, vilket jag inte var medveten om.

Jag saknar inte den dagliga huvudvärken översättningen gav mig, men jag får erkänna att det känns tomt nu när det är över. Jag tycker om att vara produktiv och “göra nytta”. Nåja, jag skall försöka fylla mina dagar med något – jag har färdigheter att öva på (Adobe Illustrator, XHTML & CSS, och kanske lite MODx) och körkortsteori att lära mig (det är dyrt att ta körkort, så jag tänkte försöka lära mig på egen hand innan jag skriver upp mig på någon kurs).

Och så skall jag motionera så klart. Nu dags för en promenad! 🙂

Det blir inte så mycket bloggande gjort för tillfället, då jag håller på med ett översättningsuppdrag. Jag brukar ha lite svårt med jobbkoncentrationen när jag är hemma (det finns ju så mycket annat man kan göra), så nu befinner jag mig hos min mormor ute på landet. I ett rött hus med vita knutar, på en gård omgiven av åkrar, andra gårdar och bondgårdar, nära till skog och långt ifrån tungt trafikerade vägar.

Jag översätter, vilar, översätter, äter, tar en liten promenad, översätter, krattar löv, fikar, översätter, vilar, översätter, sover… Inga vändor på stan, ingen radio, inga dataspel – inte just några distraktionsmoment alls faktiskt, förutom lite prat ibland. Och till råga på allt bjuds jag på god hemlagad mat. 😀

Mobilt bredband är en välsignelse.