Maiburogu

Är det inte märkligt så säg. Jag sitter här och arbetar med att översätta en japansk text till svenska: tittar igenom texten, slår upp de ord jag är fundersam på och antecknar deras betydelse. Först därefter väntar den mer tidskrävande omskrivningen och ommöbleringen av meningarna till korrekt svenska. Ingenting allt för avancerat egentligen alltså, grammatiken har jag bra koll på så det är mest bara lite uppslagning av ord, något som jag under mina studieår fann både roligt och intressant. Jag älskar det japanska språket. Översättning är oerhört intressant. Ett äventyr och en upptäcktsfärd. Och visst är det fortfarande roligt och intressant, men obehaget, smärtan… Värken och trycket – just för närvarande koncentrerat runt tinningarna – gör det sannerligen inte enkelt. Jag kisar med ögonen, grimaserar av obehag.

Tänk att man kunde våldta hjärnan så. Skada den. Utan fysiskt synliga skador. Det hade jag aldrig kunnat tro. Och att läkningen skulle gå så väldigt väldigt långsamt…

Nåja, det är bara att gilla läget. Det är självpåtaget. Med lite tur är det här uppdraget avklarat inom en månad eller två.

Daniel Dociu är en konstnär jag fått upp ögonen för genom hans arbete som art director hos ArenaNet, där han varit den huvudsakliga grafiska formgivaren av deras spel Guild Wars, som jag just spelat en hel del av. Han tycks förvisso vara en mycket kapabel skapare av allehanda motiv och formgivning, men det är i hans mer episka bilder som jag verkligen tycker han briljerar; hans känsla för episka proportioner fängslar mig och skvallrar om hans bakgrund som industridesigner, och hans förmåga att ta befintliga kulturella och arkitektoniska referenser och utveckla dem och vrida dem några varv extra sporrar min fantasi.

Det skall bli mycket spännande att se hur hans fantastiska värld utvecklas och får liv i det kommande Guild Wars 2. Det vore också otroligt kul om han någon gång får en möjlighet att arbeta med Star Wars – hans stil skulle kunna göra underverk med rymdskepp, rymdstationer etc… *drömmer* Hur som helst finns en intervju med honom att läsa här.

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen på sistone, då jag ägnat mycket tid åt att spela två dataspel – Guild Wars Prophecies och dess uppföljare Guild Wars Factions – och som vanligt när det gäller mig och dataspel så har jag spelat för mycket. Nästan som en besatt har jag försökt klara av dem så snabbt som möjligt, timme efter timme dag efter dag. Att klara av dem, att få se handlingen utvecklas, få se hur spelen slutar – ungefär som när man vill se en film eller läsa en skönlitterär bok. Och detta nästan helt utan spelglädje, då den istället konkurreras ut av irritation över att allt tar så lång tid, att jag inte klarar av spelet (spelen) snabbare. Irritation, frustration och allmän missnöjdhet. Och en viss skam över det fåniga i situationen.

Det är min prestationsångest som manifesterar sig naturligtvis, och som i min långvariga sjukskrivning i brist på mer nyttiga utlopp (såsom arbete, studier, aktivt liv), istället helt fokuserats på spelen jag har framför mig. Jag känner igen förloppet, för det har hänt flera gånger sedan jag gick in i väggen och blev sjukskriven, och det kommer säkert att hända igen. Det är ett bedrägligt enkelt och bekvämt utlopp för den prestationsångest jag känner över att inte kunna prestera som jag gjorde innan när jag var en högst kapabel student…

Ack ja, jag måste… vill göra något åt den här bitterheten och tillbakablickandet. Framtiden ligger framför mig – inte bakom. Alla kan göra misstag – det viktiga är att man lär sig något av dem. Det vet jag.

Nu är i alla fall spelen avklarade och raderade från datorn. Nu skall jag försöka ta itu med annat istället – som den här bloggen. Tills jag faller för frestelsen igen. 😉

Idag fick jag årets upplaga av Mios vårkatalog, och som alltid är den en trevlig upplevelse; Dyrare och lite finare möbler än man kan hitta hos exempelvis IKEA, presenterade på ett finare, mindre plottrigt sätt (IKEA-katalogens bilder är i mitt tycke oftast alldeles på tok för röriga och belamrade med prylar av alla de slag, i ett missriktat försök att verka “alldagliga”).

Som sig bör känns vårens katalog ljusare och luftigare än höstens, och den försätter i alla fall mig i inredningstankar. Mycket vitt och ljusa färger, med trevliga och mer färgstarka färgklickar. Rekommenderas! Katalogen kan beställas kostnadsfritt från Mios hemsida.

Lyckas jag någon gång hitta kärleken igen lär jag väl inte kunna posta sådana här bilder emellanåt längre, men tills dess så… 😉

Nej alltså… Jag inser att Lindor mörk 60% från mästerliga företaget Lindt ju borde vara en alldeles fantastisk choklad (det avslöjar lite googlande), men jag fann den närmast oätlig. Chokladkulornas hölje består av högst ordinär 60-procentig choklad, vilket är i sin ordning, men fyllningen smakar bara smör! Tycker jag. Redan efter första tuggan var jag beredd att förpassa förpackningen till sopkorgen. Fyllningen är inte ens vidare krämig, utan dess konsistens känns på det hela bara som just… smör. En besvikelse utan dess like. Enbart med (usel) viljestyrka förmådde jag äta några fler. Inte ens omslagspapperet känns exklusivt utan består bara av trist designad prasslig plast. Rekommenderas inte.

Som antyds på bilden har jag druckit en hel del huvudvärkstabletter de senaste dagarna, till min katts stora skepsis (det bubblar ju och luktar konstigt), och fler lär det bli. ^^’ Detta mestadels beroende på att jag håller på med lite översättningsjobb just nu, men det har också gjort sitt till att katten varit ovillig att ge mig tillräckligt med nattsömn på sistone.

Idag lämnade jag dock av henne hos min mor för några dagars husdjurssemester, för att öka chanserna till att få åtta timmars sömn och bättre kunna koncentrera mig på översättningen. Den ger mig närmast konstant huvudvärk i alla fall, men lite bättre kan det nog bli i alla fall. 🙂

Som sidonotis kan nämnas att min mormor inte var så glad när hon såg mig häromsistens; hon tyckte jag var alldeles för smal!

– Äter du ordentligt? Du behöver äta mer gräddsås. Och potatis!

Jag försäkrade henne att jag äter minst tre-fyra mål om dagen i alla fall, och att det ju borde vara tillräckligt när jag inte tränar så hårt. Förvisso äter jag förhållandevis fettsnål kost (bröd, havregrynsgröt, fullkorn, fisk etc.) och såväl promenerar som går på gymmet (ibland), men jag vill ju faktiskt hålla mig i någorlunda form. Och så mycket mörk choklad som jag äter varje dag, dag efter dag, månad efter månad så borde jag ju få i mig en hel del fett den vägen. 😀