God jul go vänner! Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone mestadels på grund av (för?) mycket Lord of the Rings Online-spelande, men jag har snart nått det spelets maxnivå och känner jag mig själv rätt kan det mycket väl leda till att jag lägger spelet till handlingarna.
Den vackra bilden ovan är “Brita som Iduna” av Carl Larsson. En otroligt söt och stämningsfull bild, som nu dessutom sitter på min sovrumsvägg. 😉
Härom veckan nådde jag efter några månaders spelande i The Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar spelets maxnivå (50) och införskaffade därför spelets första expansion The Mines of Moria, i vilken maxnivån höjs (till 60) och man kan hjälpa dvärgarna att bege sig in i och återta deras väldiga, förlorade stad Moria, belägen under Dimmiga Bergen, och sedan också börja utforska världen till öster om sagda bergskedja.
Utvecklarna Turbine har verkligen gjort ett fortsatt mycket bra jobb med att visa sin tolkning av Sagan om ringen och Tolkiens värld. Efter att ha sett brödraskapet lämna Rivendell (Vattnadal) på sitt farliga uppdrag i öster följer man här i deras spår, för att hindra fienden i dess sökande efter ringen och för att slåss mot deras ansamlande styrkor.
Turbines version av Moria består till skillnad från Peter Jacksons film mer av pampiga dvärgasalar än kolsvarta vindlande gångar, vilket man nog skall vara glad för då det kanske hade blivit tämligen mörkt och trist annars. Själva känslan när man första gången lämnar den öppna världen och dagsljuset, inträder i Morias dystra välkomstsal där de återvändande dvärgarna börjat fortifiera sina positioner (stora bilden nedan) och hör den pampiga musiken och bergets knarrande ekande är verkligen svårslagen.
Observera dock att jag spelar spelet på absolut lägsta möjliga grafikinställningar, då min laptop grafiskt är klent utrustad, och att spelet garanterat ser betydligt snyggare ut än på bilderna nedan för de allra flesta. Min dator når faktiskt inte riktigt upp till spelets rekommenderade miniminivå. *skäms*
(Här är lite bilder på hur snyggt spelet egentligen är.)
Spelet har flutit på acceptabelt tidigare ute i det fria, men inne i Morias salar, där datorn inte bara måste rendera mark och klippor etc utan också måste visa väggar och tak – tredimensionella objekt runt om alltså – rullar spelet på min dator på plågsamt segt. Jag valde därför att skippa så gott som alla quests och pressa mig igenom Moria på kortast möjliga tid för att istället fortsätta ut i det fria öster om bergen, till alvernas Lothlórien, där allt rullar på mycket bättre igen. Synd, eftersom Moria är både stort och imponerande, men detta är alltså inget som vanliga spelare av spelet behöver känna sig tvingade att göra. 😉 Nåväl, jag ränner just nu runt i alvernas skogar, med siktet inställt långt borta i sydost, i Mordor…
Det har ju förts fram förslag, bland annat i Språktidningen, om att ordet “hen” borde användas som komplement till “han” och “hon” för att referera till människor som inte riktigt passar in i våra vanliga indelning i män och kvinnor, exempelvis för människor som genomgått könsbyte. Ett förståeligt och vettigt förslag förvisso, för ett sådant könsneutralt pronomen behövs, men jag tänkte bara passa på och deklarera att jag inte kommer att använda det.
Hen betyder nämligen “konstig” på mitt tredje språk japanska – och då menar jag inte i något slags neutral betydelse utan snarare i en tämligen negativ sådan. Inte “speciell” eller “annorlunda” eller något sådant, utan bara “konstig”, och det är inte något positivt.
Så nej, jag kommer inte att använda “hen”. “H*n” får duga så länge.
Ack, till min sorg och stora irritation har min trogna kamera gått sönder. Den var en digital kompaktkamera med flera år på nacken, så reparation är knappast att tänka på. Nyinköp tycks mig vara mitt enda alternativ. Då jag i brist på högupplösta förpackningsfoton online alltid brukar ta bilderna på chokladförpackningarna själv kommer jag alltså knappast att kunna posta några fler chokladrecensioner förrän så skett. >_<
J.D. Gross Ecuador Blueberry är precis som hallon– och kolavarianterna i samma serie en mycket god mörk choklad med attraktiv smaksättning. Den här sortens smaksatt choklad kan lätt bli på tok för söt, men så icke i det här fallet; den känns precis lagom mörk.
Med 0,1% blåbärspuré är det lätt att förstå att det mesta av blåbärssmaken är av den artificiella varianten, men det förtar inte att det är en mycket god blåbärschoklad, enligt förpackningen dessutom vegetarianvänlig vilket väl också är positivt.
J.D. Gross choklad kan hittas på Lidl.
Wacom är som ni kanske vet världens ledande producent av ritplattor och ritbord, tryckkänsliga plattor som tillsammans med en medföljande “penna” möjliggör en intuitiv ersättning till datormusen, där man helt enkelt “ritar” på plattan ungefär som man ritar på ett papper. Jag har länge gått och suktat efter en sådan, då tecknande på dator medelst mus är en rent hiskelig upplevelse som helst undviks.
Med sin produktserie Cintiq har man dock uppfunnit en rent fantastisk produkt. Man har helt enkelt kombinerat sin ritbrädesteknologi med en tryckkänslig skärm och simsalabim så har man en skärm som man kan rita direkt på! En evolution som inneburit en revolution för grafiska konstnärer världen över! Detta har alla möjligheter att vara precis lika intuitivt och effektivt som att rita på papper, med alla den digitala världens möjligheter tillgängliga på enklast möjliga sätt. Inget mer ritande på en liten grå plastplatta på bordet medan ögonen stirrar på datorskärmen.
Det finns bara ett litet problem: priset. Den lilla varianten går loss på dryga 10000kr, den stora på ungefär det dubbla. Huvva! Det är till att hoppas på konkurrens och prisfall – eller rika, givmilda änkor. 😉
