Maiburogu

Gränsen mellan skirt & vackert och tantigt & tråkigt kan vara hårfin, men Oleana & Friends lyckas som tur är. Jag vet inte om det beror på de väna modellerna, men deras kollektion känns feminin, romantisk, gammaldags och bedårande charmig. Stundtals får jag en känsla av ren sagomystik.

J.D. Gross Ecuador Raspberry är en mycket god 70-procentig choklad med hallonsmak, i samma serie som den knäck/kola-variant jag recenserade häromsistens. Också den här chokladen är alltså mycket god utan att bli för söt, och har ett visst krispigt tuggmotstånd. Den är härligt aromatisk, och de små hallon(puré)bitarna är lagom knapriga och sega.

J.D. Gross Ecuador Raspberry säljs på Lidl, till ett oförskämt lågt pris. Rekommenderas!

Tidigare i sommar testade jag att ladda ner The Lord of the Rings Online (LotRO). Spelet är som ni kanske vet ett MMORPG i Tolkiens sagovärld. Spelet är till skillnad från gruppcentrerade Guild Wars i första hand ett en-karaktärs-spel spel likt de flesta andra MMORPG-spelen på marknaden, såsom exempelvis World of Warcraft och Warhammer Online. Likt World of Warcraft och Warhammer Online är det (LotRO) dessutom ett spel som kostar en inte oansenlig mängd pengar att spela, både i form av införskaffningskostnad och månadsavgifter, vilket också medgett företaget bakom spelet att investera rejält med pengar i att skapa ett både stort, detaljerat och ambitiöst spel.

Jag hade länge velat testa LotRO, men trodde inte att min dator skulle klara av det – något som den dock till min stora förvåning faktiskt gjorde när jag väl testade det. Rent spontant imponerade spelet väldeliga på mig; Jag är en stor fantasyälskare och ett fan av Tolkiens böcker, så jag attraherades av den gedigna och trovärdiga världen, kombinerat med en starkare berättelse än den som World of Warcraft lyckades prestera. Berättelsen förs framåt inte bara genom den text man presenteras för när man interagerar med diverse spelkaraktärer, utan efterhand i äventyrets gång också genom en berättarröst samt via filmsekvenser. Jag har inte spelet på datorn längre och har inte spelat igenom någon större del av handlingen, men fortsätter detta berättarsätt (inklusive berättarröst och filmsekvenser) spelet igenom – vilket jag förutsätter att det gör – hjälper det till att skapa en stark känsla av fortgående handling och berättarteknisk spänning. (Något man knappast kan säga om World of Warcrafts handling.)

Visa fullständigt album

Något som jag också gillar med LotRO är den realistiska visuella stilen. Förvisso älskar jag fantasyn för alla dess fantastiska och fantasieggande inslag, men det är i kontrasten mellan det ordinärt jordnära och det oväntat fantastiska som magin framträder i sin fullaste prakt. Jag älskade de vackra djupa skogarna som fanns på sina håll i World of Warcraft, men de dränktes tyvärr av en i övrigt överdrivet enkel och extremfärgglad design, och blåa alver med sexpack. Kantiga krigare med 100-kilos röd/lila axelskydd med taggar blir bara löjligt. Detta problem tycks som tur är inte finnas i LotRO. “Sagan om ringens” värld är betydligt mer visuellt realistisk, vilket skänker en lugnare och trovärdigare bakgrund till spelupplevelsen.

Varför spelar jag då inte The Lord of the Rings Online nu? Varför har jag inte kvar det på datorn, om det nu är så bra? Tja, anledningen till att jag tog bort det är rätt så banal: Efter ett par veckor märkte jag nämligen att jag spelade allt för mycket. Det är tyvärr en tendens jag har, att “fastna” i spel och bara spela, spela och spela. För mycket och för ofta. Som jag gjorde med World of Warcraft. Därför tog jag bort det.

Desto intressantare tror jag är en fråga som jag faktiskt kom på idag: Varför längtar jag inte efter att installera det igen? Kanhända kändes spelet inte tillräckligt fantastiskt, fantasieggande och lockande. Kanhända blev det för realistiskt och alldagligt – det är ju trots allt ett sagolikt avbrott från vardagen man vill uppleva… Eller också beror det bara på att jag tillbringat slutet av sommaren mestadels på landet, med både nära och kära omkring mig och med ett härligt lantliv att ägna mig åt, och att jag därför helt enkelt inte längtat så mycket efter att spela just någonting alls. Jag vet inte riktigt. Det får framtiden utvisa.

Det är förbluffande hur hälsan kan ha sina toppar och dalar. Jag hade glatts åt att jag mått förvånansvärt bra de senaste dagarna trots (eller kanske snarare tack vare) att jag tillbringat både många och långa timmar i goda vänners lag flera dagar i rad, och följaktligen borde ha känt mig redigt sliten. En natt satt vi till och med och pratade och spelade spel ända tills det blev ljust igen, och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen. Och igår träffade jag åter en av sagda vänner på stan och vi hade riktigt trevligt. Och jag mådde förhållandevis bra.

Men så igår eftermiddag/kväll var jag tvungen att ge mig på att fylla i en ansökan och leta fram papper av olika slag. Ingenting avancerat allt egentligen, men ända sedan jag blev utbränd för ca tre år sedan något som vållat mig obehag, och som igår kändes oväntat starkt. Panik, rädsla, ångest, värk, illamående… Mycket märkligt. Och så när jag vaknade i morse kände jag en (tror jag) alldeles ny sorts obehag/smärta, koncentrerad till ett litet område av hjärnan jag aldrig känt av tidigare; baktill i huvudet, något till höger, ungefär halvvägs in till mitten av huvudet.

Jag hoppas det gått över tills imorgon. Det är uppenbart att huvudet behöver vila efter den där persen, och en natts vila brukar kunna göra underverk.

Som nog bara de närmast sörjande känt till håller jag som bäst på med att skapa en ny webbsajt. Då sajten är lite för avancerad för bloggverktyget WordPress som jag är bekant med, valde jag istället att bygga den medelst CMS:et Drupal – enligt många det bästa gratis CMS-systemet. Detta visade sig dock vara lättare sagt än gjort.

Inte nog med att jag ofta drabbas av huvudvärk och rent av migrän när jag anstränger huvudet och därför bara, som vanligt, kan ta korta pass – Drupal visade sig till råga på allt vara ointuitivt och riktigt onybörjarvänligt också. Att plocka ihop något som ens liknar en vettig blogg tog en evighet. Någon vettig nybörjarhjälp tycks inte finnas och hemsidan är en katastrof, så Google kombinerat med många och långa timmars testande och gissande har varit min arbetsmetod. Jag förstår att konsulter och webbyråer kan debitera både många och sköna tusenlappar för att bygga avancerade sajter.

Men kanske just därför känns tillfredställelsen desto större när man efter någon dags strulande lyckats lösa något problem och kommit vidare. Som idag, när jag kunnat bocka av ytterligare ett par punkter på min långa att göra-lista. 😀

Att växa genom möten, av Kay Pollak, är – visade det sig – i mångt och mycket en föregångare till hans fantastiska bok Att välja glädje, som jag tidigare recenserat. Så gott som allt Pollak tar upp i den här boken återkom han senare till och fördjupade sig kring i Att välja glädje.

Se andra människor som givare av kärlek eller
som rädda människor som ber om kärlek.

Detta är Pollaks huvudbudskap i den här boken. Bli inte nedstämd och bragd ur balans av människors ibland tuffa eller mindre trevliga attityder – de är blott masker, lögner, menade att skydda dem. De är outtalade rop på hjälp, på kärlek. Genom att acceptera detta, att människor i sina möten med andra människor antingen uttrycker en vilja att ge kärlek eller själva längtar efter att få kärlek, kan man, menar Pollak, lära sig hålla modet uppe och må bättre.

Har ni läst Att välja glädje tillför den här boken föga. Att växa genom möten är på intet sätt en dålig bok – på sina knappt 100 sidor pendlar den mellan bra och rent fantastisk – men skall jag ge en rekommendation så blir det att välja Att välja glädje, då den innehåller nästan allt från den här boken plus fördjupningar, utvecklingar och anekdoter, och allt levererat med ett tydligare fokus på just vad målet med de här böckerna är, nämligen att finna mer glädje och harmoni i livet.

Betyg: fyra och en halv av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Den här chokladen är en av mina nya favoriter. Vid en snabb första blick på förpackningen, med dess gyllengula bitar som ligger där bredvid chokladrutorna, är det lätt att anta att chokladen innehåller bitar av aprikos eller någon liknande frukt, men de skall faktiskt föreställa knäck (kola). J.D. Gross Ecuador Caramel är en mycket trevlig upplevelse; smakar betydligt mörkare än dess 70-procentiga kakaohalt föranleder en att tro, och har en trevlig sötma som aldrig blir överväldigande, trots de många och goda bitarna av krossad knäck. Rekommenderas varmt!

J.D. Gross choklad säljs, precis som den tidigare recenserade Arriba Superieur 81% Premium Cocoa, enbart hos Lidl. Fler recensioner av Lidl-choklad följer.