Maiburogu

Utbränd japansk översättare och tecknare

Recension: Angels and Demons

2009_angels_and_demons_007

Igår var jag och såg Änglar och demoner (Angels and Demons), där vi åter får stifta bekantskap med professor Robert Langdon (Tom Hanks), som många av oss lärde oss att älska i Da Vinci-koden, och än en gång är det Langdons förmåga att lösa uråldriga gåtor som för handlingen framåt. Den gamle påven har precis dött, och samtidigt som arbetet med att utse hans efterträdare tar sin början tar en djävulsk intrig sin början som kan få ödesdigra konsekvenser för hela Vatikanstaten, den kristna kyrkan och i slutänden världen.

Mitt omdöme är som följer: Läs boken istället – i varje fall om ni verkligen vill leva er in i historien.

Jag har förvisso inte läst boken själv, men när man ser på filmen blir det uppenbart att väldigt mycket av handlingen kapats bort för berättelsen skulle kunna rymmas på de dryga två timmar filmen har på sig. Man kastas från actionscen till actionscen och handlingen fortskrider i rasande fart, på bekostnad av handlingens finare detaljer. Man kan nästan känna hur Langdon i boken kan spendera sida efter sida med att fundera kring olika gåtor allt medan läsaren intresserat och andlöst följer hand varje steg – något som man inte ges tid till i filmen. I filmen fokuserar man istället på action och fart, vilket väl ändå inte kan ha varit bokens huvudsyfte.

2009_angels_and_demons_wallpaper_003

Hantverksmässigt är dock filmen mycket kompetent: Fotot är riktigt snyggt, miljöerna (Vatikanen) andlöst vackra, effekterna acceptabla och skådespelarinsatserna (bortsett från Stellan Skarsgård) genomgående mycket bra. Speciellt Ewan McGregors gestaltning av camerlengo Patrick McKenna är strålande – hans skådespeleri och fromma uppsyn lyfter varje scen.

[2/5]Betyg: svagast möjliga två av fem.

Har rymden någonsin varit så vacker?

x3tc_screen_032

Wow. Det var det enda jag kunde få ur mig när jag fick syn på några trailers från PC-spelet X3: Terran Conflict idag. Jag tror aldrig jag sett ett spel som imponerat så på mig tidigare; För första gången kände jag samma Sci-fi fascination som jag kände när jag såg de gamla Stjärnornas Krig-filmerna. Det är stort, det är vackert, det är mäktigt, och stundtals nästan meditativt. Klicka på bilderna så förstår ni nog. (EDIT: Nu länkar bilden ovan till en riktigt stor bild.)

Om nu bara något filmbolag kunde få ändan ur och äntligen släppa någon riktig rymdkrigsfilm igen. Än så länge har ingen riktigt plockat upp stafettpinnen efter Jedins återkomst i början av 80-talet. Nu kan man ju uppenbarligen skapa realistiska rymdskepp i datorerna…

Anthon Berg 81% Cacao Extra Dark Chocolate

Anthon Berg må vara dansk hovleverantör men, nej, den här chokladen var en total besvikelse. Anthon Berg 81% Cacao Extra Dark Chocolate är en Fairtrade-certifierad choklad utan smak.

Ja, jag begriper inte hur, men på något vis har man lyckats tillverka en choklad nästan helt utan smak, med en bismak som inte kan beskrivas som annat än något sur. Undvik för allt i världen att slösa bort pengar på den här chokladen – det finns så mycket godare och mer smakrik mörk choklad i handeln.

Ibland blir man bara arg

oljesand

Ibland blir man bara arg. Som när jag lyssnade på Sveriges Radio P1:s Klotet idag, och de tog upp två – som jag ser det – mycket oroväckande ämnen.

Oljesandsutvinning i Kanada
Norska Statoil håller visst på med utvinning av oljesand i Kanada, där världens största tillgångar av råvaran finns. Oljesand är tydligen det dyraste och mest energikrävande av alla fossila bränslen att utvinna och ger störst koldioxidutsläpp – mellan 5 och 15 gånger högre klimatutsläpp än vanlig olja! Och för att bryta sanden är de dessutom tvungna att skövla enorma arealer land, som förvandlas till stinkande, oljedrypande ödemark. Hur kan man inte bli förbannad när man hör nyheter som denna?!

Koldioxidlagring
Och så tog man också upp ett ämne som jag känt mig kritisk till ända sedan jag först fick höra talas om det, nämligen underjordisk lagring av koldioxid. I just det här fallet handlade det om Vattenfall som pumpar ner koldioxid i marken under havet, i ett försök att lagra det. Jag förstår att det måste kännas attraktivt att helt enkelt försöka gräva ner problemen man själva varit med om att ge upphov till, men hela idén oroar och äcklar mig; Självklart kommer skiten att läcka ut och komma ut i luften igen – det är väl med all rimlighet bara en tidsfråga?! Jag har dåliga aningar om det här…

Vi lever i spännande tider

windpower

Ja, jag tycker faktiskt att vi lever i spännande tider. Jan Guillou och de andra medie-40-talisterna kan fortsätta babbla om sitt gamla –68 bäst de vill. Inte nog med den debatt (av ännu oklar betydelse) som blossat upp kring integritetsfrågorna – och som förmått mobilisera dagens unga på ett sätt som nog inte skådats på flera decennier – och den spännande framväxten av Kina till en stormakt (med möjliga implikationer), vi befinner oss också i ett läge där vi kan göra vårt samhälle ekologiskt hållbart och leva mer miljövänligt, för kanske första gången sedan industrialiseringen för mer än 100 år sedan.

Med utökade transporter på järnväg, och med vindkraft, fjärrvärme, biobränslen, elhybrid- och biogasbilar m.m. har vi aldrig tidigare skådade tekniska möjligheter. Och med klimatlarmen ljudande allt högre bör vi också ha den beslutsamhet som behövs för att genomföra denna omställning.

[Det] finns åtgärder att vidta för att minska Sveriges koldioxidemissioner från 52 miljoner ton koldioxid år 2007 till ca 5–10 miljoner ton år 2050 utan att befintlig kärnkraft behöver ersättas av ny. Dessa åtgärder är till stor del kända och billiga eller till och med lönsamma att genomföra. […]

Det scenario som vi presenterar är ett av flera tänkbara och naturligtvis ingen prognos. Vårt syfte är att illustrera att en genomgripande förändring mot ett samhälle som inte är beroende av fossila bränslen är möjlig.

Detta skriver sex forskare på IVL Svenska MiljöinstitutetSvD Brännpunkt idag. Jag vet inte hur opartiska dessa forskare är, men jag stämmer in i deras framtidstro och hopp om politisk handlingskraft.

Det är en fantastiskt spännande och hoppingivande tid. Låt oss ta detta tillfälle att på allvar och med beslutsamhet utveckla vårt samhälle till ett samhälle inte bara våra barn utan också vår jord kommer att tacka oss för. Den ljusnande framtid är vår.

Gå och rösta!

rostkort

Som man (inte) ropar får man (inte) svar. Jag hade egentligen inte tänkt gå och rösta i valet till Europaparlamentet den 7:e juni. Jag är intresserad av politik och brukar alltid rösta i riksdagsvalen, men som ett resultat av hur osynlig EU-debatten är och hur obefintlig mediebevakningen av vad som händer nere i Bryssel är kände jag mig både oengagerad och oinformerad. Jag har dock sedermera ändrat inställning.

Just precis på grund av mediernas hutlöst låga intresse för och fokus på EU, och just precis på grund av att media först tillbringar år efter år med att totalt försumma rapporteringen om EU-politiken för att sedan – bara veckor innan valet – oja sig över folks låga intresse för detsamma(!), just därför tänker jag gå och rösta! För att visa dem att deras fördummande behandling av folk, och brist på rapportering om något som är så viktigt, inte biter på mig.

De beslut som dagligen fattas nere i Bryssel (och Strasbourg) är av lika stor betydelse för våra liv och vår framtid som den pajkastning och inavel som äger rum i riksdagen. Allt mer beslutsfattande äger rum inom den europeiska unionen. Låt inte medias olyckskorpars profetior om en dum och ointresserad svensk befolkning besannas! Kolla upp de partier du tycker verkar intressanta, och gå och rösta du också!

1848 Noir 86% De Cacao

1848 Noir 86% De Cacao från Pouplain – en av Frankrikes äldsta chokladtillverkare – är en av mina nya favoriter. Den är en mycket trevlig mörk choklad med en lagom bitter smak, utan att för ett ögonblick bli svåräten. Inhandlades på Ica och rekommenderas varmt!

Update: (10.01.06) Chokladen tycks ha fått en ny förpackning – den här gången i guldpapper – men den smakar fortfarande lika fantastiskt gott som förut. Köp och njut! 😀