Maiburogu

Jag har en svaghet för navelskådning, personlighetstest och så, så här är mina svar på en massa frågor jag hittade hos Carl Johan Rehbinder och Bitchslap Barbie. Det är väl inte den roligaste eller mest intressanta lista jag sett, men vad sjutton.

1. Stänger du av mobilen när du sover?
   Nej, men jag stänger av ljudet på den i alla fall.

2. Vem såg dig senast naken?
   Exet skulle jag tro, såvida inte grannarna haft en väldig tur.

3. Hur såg du ut på högstadiet?
   Ungefär som nu: lång, blond, normalt/propert klädd med sidbena.

4. Hur kommer du se ut om tjugo år?
   Betydligt tunnhårigare och lite rynkigare, men utöver det kommer troligtvis inte mycket att förändras. Jag skall anstränga mig för att inte få den där gubbmagen nästan alla medelålders män tycks dra på sig medelst lathet, god mat och Volvo.

5. Hur var du på dagis?
   Betydligt kortare än nu.

6. Hur är du att ha som arbetskamrat?
   En trevlig prick, tror jag, som arbetar så gott han kan. Har en tendens att dra lustigheter och ironisera, att ibland vara lite tystlåten, och att lufta sina politiska åsikter.

7. Har du celluliter?
   Det tror jag inte. Kan män ens få celluliter?

8. Biter du på naglarna?
   Det händer, om jag råkar vara nedstämd.

9. Har du något handikapp?
   Inget medfött. Sedan utbrändheten är jag dock extremt benägen att få huvudvärk.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
    Nej, det kan jag inte påstå.

11. Tror du gud är en man eller kvinna?
    Eftersom jag inte tror på gud har jag svårt att svara på den frågan.

12. Svär du?
    Det händer.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
    Ja, liksom jag försöker vara trevlig mot alla andra människor. Alla människor har rätt att ha fullkomligt idiotiska åsikter och föreställningar så länge de inte försöker allt för hårt att övertyga mig om dem.

14. Hur homo är du på en skala 1-10?
    Bortsett från en viss fascination för kukar, inte så överdrivet. Så, hmm, summa sumarum en femma kanske? En sak är i alla fall säker: jag förstår mig inte på homofobi. Med lite möda kan jag förstå nästan vilka åsikter/läggningar som helst som folk kan ha, men homofobi undgår mitt förstånd.

15. Tror du på utomjordingar?
    Ja, med tanke på universums storlek tycker jag det vore rimligt att tro att det existerar/har existerat/kommer att existera liv också på annat håll. Att de alla skulle vara humanoider som talar engelska känns dock mindre troligt.

16. Om du var tvungen att välja en maträtt att äta resten av ditt liv, vad väljer du?
    Hmm… Sushi – om det nu går att räkna som en maträtt?

    

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
    Vad som helst med brytbönor. Eller semlor, om det nu kan räknas som mat. Jag klarar inte av mandelmassa.

18. Har du blivit arresterad?
    Nej, jag har klarat mig.

19. Ljuger du?
    Små vita lögner är vi nog alla skyldiga till ibland. Större lögner tar emot betydligt mer.

20. Har du kysst en polis?
    Hu nej.

21. Är du rädd för securitasvakter?
    Nej – borde jag vara det?

22. Har du någonting att dölja?
    Jajamensan.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
    Dörrnyckel, postboxnyckel, elektronisk portbricka.

24. Är du / har du varit gift?
    Nej, tyvärr inte. Det är dock en dröm jag har, romantiker som jag är.

25. Skulle du kunna gå upp kl tre på natten för att hämta pojkvännen flickvännen från krogen?
    Självklart.

26. Kan du laga cyklar?
    Jag har aldrig testat, så jag vet inte så noga.

27. Kan du fixa med bilar?
    Nej, det har jag ingen vana av.

28. Brukar du köra om?
    Jag har inte körkort. Ännu. Men det ligger väldigt högt upp på min att göra-lista.

29. Kan du baka bröd?
    Njae, inte utan recept.

30. Vet du hur man frostar av en frys?
    Självklart. Hur kan man misslyckas med det?

31. Vilken serie skulle du helst leva i?
    Svår fråga, då jag nästan aldrig ser på tv-serier av något slag… Men varför inte Star Trek? En relativt fredlig och harmonisk värld med öppenhet, många raser och världar, och en trevlig ljus estetik.

Lindt Creation 70% Pure Chocolate är en chokladkaka bestående av ett 70-procentigt kakaoskal fyllt med tryffel och en mjuk chokladkräm.

Jag hade rätt så höga förhoppningar på den här chokladen, då Lindt ju verkligen kan det här med choklad, och då både förpackningen och den reklam jag sett sett riktigt smaskig ut. Den sköna föreningen av Lindts härliga mörka choklad och en mjuk, krämig fyllning borde ju kunna bli precis hur bra som helst. En riktigt lyrisk recension kan exempelvis läsas här. Jag måste dock erkänna att jag inte förstår den här chokladen.

Mitt intryck är att det 70-procentiga kakaoskalet totalt dominerar hela smakbilden. Smaken av fyllningen är knappt märkbar. Det kändes som om jag bara åt en 70-procentig chokladbit, om än en krämigt mjuk sådan. Jag kanske inte har ett tillräckligt väl utvecklat/tränat smaksinne för att kunna uppfatta det mästerliga hantverk som den här chokladbiten (kanske) sägs förkroppsliga… Jag vet i alla att jag kommer knappast köpa den här chokladen igen.

En positiv sak skall jag dock säga om den här chokladen: den smakar erotiskt. Ja, erotiskt. Jag vet inte hur eller varför, men någonting med chokladen kändes sexigt på något vis. Jag har aldrig känt så för en choklad förut… Kanhända passar den för älskande par.

Jag kan belåtet konstatera att det nu gått två månader sedan jag slutade spela World of Warcraft, och att jag inte ångrat mig och plockat upp det igen trots att det bevisligen är ruskigt beroendeframkallande. Jag började spela i början av hösten, med målet att nå spelets max-level (80), och blev som besatt. Jag spelade och spelade, trots att jag relativt snart egentligen tröttnat på spelet. Timtals varje dag, dag ut och dag in.

Det är tyvärr en tendens jag har ibland: att börja med något, och sedan fokusera alldeles för mycket på det – och försöka “klara av” eller slutföra det så bra det bara är möjligt. Och när jag sedan väl slutar så slutar jag helt och hållet. Även fast jag aldrig fastnat så för ett spel tidigare.

Och jag var konsekvent: samma dag som jag till slut, i slutet av februari, nådde level 80 så tackade jag för mig, avinstallerade spelet och avslutade mitt abonnemang. Och det kändes underbart att kunna lägga spelet bakom mig. Det äcklade mig. Hade jag kunnat fuska mig till den nödvändiga xp:n för att nå maxnivån snabbare så hade jag gjort det. Maken till irrelevant och rörig storyline, löjligt ful design och repetitiv spelmekanik får man leta efter. Fy farao.

Blizzard kan bevisligen en hel del om spel, men designen i det där spelet är sannerligen under all kritik. Där kunde de sannerligen lära sig en hel del från japanska karaktärsdesigners.

Så här i efterhand önskar jag att jag aldrig hade skaffat spelet, och att jag istället hade gjort något mer vettigt av tiden, som att gå till gymmet mer – men å andra sidan har jag blivit en erfarenhet rikare.

Equale extra mörk choklad 70% – inköpt på Ica – är kravmärkt och fairtrade rättvisemärkt, vilket är toppen. Något som också gör mig väldigt glad är att den inte innehåller några som helst kemiska tillsatser eller artificiella smaktillsatser – den är alltså en ren naturprodukt. Ett stort plus i min bok, i dessa tillsatstider!

Den här chokladen påminner om en annan choklad med medelhög kakaohalt, nämligen den här ekologiska chokladen från Plamil Organics, både smakmässigt och i det att den smälter väldigt snabbt. Equale är inte alls lika full med smak, men den är en trevlig och lättäten historia.

Inte för att låta som en tråkmåns och rabiat nykterist, men jag tror det vore bra om alkoholens risker och effekter på människor och samhälle hade en mer fast plats i samhällsdebatten. Alkohol ses – kanhända med rätta – som en rätt så naturlig del av samhället, och den nyttjas till mycken glädje av allt från vuxna till (tyvärr) barn, men dess negativa effekter är också stora.

SR P1:s Kaliber rapporterade i sitt senaste program bland annat om Ulrika Granns – forskare på kriminalvården och rättsmedicinalverket – forskningsresultat från sin doktorsavhandling. Hon fann bland annat att

[det] var en 13-faldig riskökning för att begå en våldshandling inom 24 timmar från det att de druckit alkohol. […]

Dessutom såg hon att alkoholen stack ut jämfört med andra droger som hasch, amfetamin och benzodiazepiner – till exempel rohypnol. Ingen av de drogerna kom i närheten av att framkalla våld i så stor utsträckning som alkohol. Och tvärtemot vad många tror gjorde kombinationen alkohol-rohypnol inte försökspersonerna mer våldsamma än bara alkoholen ensam.

Kaliber noterar också hur lite alkoholen uppmärksammas i nyhetsrapporteringen, trots att det visar sig att den stora majoriteten av våldet i samhället – både vardagsvåld och de allra grövsta våldsbrotten – begåtts under alkoholpåverkan. Alkoholens negativa effekter är alltså ingalunda negligerbara.

DN tar upp programmet här.

SVT, DN och Aftonbladet rapporterar dock samtidigt att alkoholkonsumtionen tycks minska något bland de unga. Även fast denna förändring kan vara både liten och tillfällig är det dock positiva nyheter. Jag hoppas dock att den samhälleliga rapporteringen och fokuseringen på alkoholens och övriga drogers skadeverkningar kommer att skärpas kraftigt.

Lite alkohol kan ibland vara trevligt, men majoriteten av svenskarna, barn som vuxna, tycks på det hela ha en tämligen ogenomtänkt syn på drogen.

Nu i natt somnade min morfar in, efter att ha haft åtskilliga strokes över de senaste åren. Det gick visst lugnt och stilla till, vilket ju känns oerhört lättande. Jag var inte där när han dog, men jag besökte honom igår när hans tillstånd hade börjat försämras. Han kunde inte prata längre och knappt ens röra sig. Bara ligga där och vänta – vänta på vad han uttryckligen längtat efter i så många år. Med mormor och andra släktingar vid sin sida. Det är sådant som får en att tänka…

Vem vill man egentligen ha vid sin sida när ens tid är kommen? Om jag bara fick välja en enda person skulle jag alltjämt välja mitt ex. Vi bröt upp för inte så länge sedan och vi hade då redan haft det jobbigt i några år, men hon är alltjämt den person jag känner har haft där speciella platsen i mitt liv.

Jag hoppas verkligen jag kommer att hitta kärleken igen. Den där speciella kvinnan. Jag tror på kärleken, och är beredd att göra nästan vad som helst för den. Kanske nästa kärlek kommer att bli den som jag förmår leva hela livet, fram till man själv ligger där med en hand i sin.

Jag är något av en liberal i många frågor och tycker att staten skall hålla sig utanför det mesta i samhället, men en sak som jag känner så starkt för att jag faktiskt kan förespråka viss reglering är hälsofrågor. Jag tycker nämligen att det skall kosta lite extra att äta onyttigt.

Fetmarelaterade problem och sjukdomar är ett allvarligt och snabbt växande problem i västvärlden, något som kostar allt mer pengar och lidande. Jag anser inte att onyttig mat skall förbjudas, däremot anser jag definitivt att nyttigt leverne skall premieras. Om detta sker bäst genom skatt på onyttigheter såsom socker och fett, eller medelst subventionering av frukt, grönt och nyttigheter vet jag inte, men nog känns en straffskatt – på samma sätt som på annan konsumtion man vill minska, såsom alkohol och tobak – mest logisk. En rimlig liknelse, inte minst då också socker faktiskt är starkt beroendeframkallande.

Som en ren anekdot kan nämnas att en dylik straffskatt, i alla fall ännu så länge, skulle vara tämligen onödig i Japan, eftersom man där äter väldigt lite godis. Människan tycks nämligen föredra den sorts mat man vant sig vid som barn – vänjer de sig vid en onyttig kost fortsätter de att efterfråga just onyttigheter resten av livet. Det är en personlig teori jag har, och också något jag har för mig att jag hört/läst någonstans. Följaktligen skulle en straffskatt på fett och socker vara en direkt god gärning.

I Japan får inte barn äta en massa sockerstinn godis, och utvecklar därmed inte heller någon större aptit på det när de blivit äldre. Under åren jag var där såg jag nästan aldrig japaner äta godis – något som vi västerlänningar var betydligt mer benägna att göra. Totala motsatsen till här i Sverige, med andra ord, där föräldrar regelbundet stoppar i sina ungar godis & läsk, och tar dem till McDonalds – vilket får dem att vänja sig vid sådana onyttigheter. En vana som kan vara svår att bryta, men en vana som säkerligen kan brytas lättare om det känns mer i plånboken.