Maiburogu

De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem, av Arthur Freeman och Rose Dewolf.

En mer korrekt titel på den här boken vore ”De tio dummaste misstagen folk i allmänhet gör och hur man undviker dem”, för dess förekomst är nämligen ingalunda begränsad till just särskilt intelligenta människor. Tvärt om är misstagen exempel på tankevurpor som man som människa kan begå, och som i sin bedrägliga lätthet åsamkar oss en massa bekymmer helt i onödan. Som bokens titel antyder har författarna här samlat de tio misstag som de anser vara de absolut vanligaste och mest grundläggande, och man introducerar också ett antal kognitiva metoder som kan användas för att motverka dem.

Det är i alla fall grundtanken med boken – en slags praktisk introduktion till kognitiv beteendeterapi, en av de vanligaste och kanske mest erkända terapimetoderna. Metoder som jag själv kan intyga är både vettiga och funktionella.

I praktiken lider dock den här boken av ett mycket dåligt genomförande. Problemet är nämligen som jag ser det att de tio misstag man räknar upp i sig är väldigt lättförståeliga, och i stort sett hade kunnat ersättas av en enkel lista i tio punkter. Mer komplicerade än så är de nämligen sällan. Istället förklaras de på ett utdraget och övertydligt sätt på över 230 sidor(!), vilket är den absoluta majoriteten av boken. Oftast räcker det med att läsa rubrikerna för att förstå vad hela stycken vill säga och i slutändan sitter man bara och bläddrar och gäspar (ett fenomen likt allt för många böcker i nationalekonomi för övrigt, vilket seriöst får mig att undra om amerikanska författare faktisk får betalt per skrivet ord). Faktiska övningar och råd i dessa kapitel kan i praktiken sammanfattas med ”lugna ner dig och försök tänka logiskt”.

Därefter verkar det som om författarna helt plötsligt upptäckt att de börjat få slut på sidor, då man i bokens absoluta slutskede helt kort slängt in några sidor med praktiska kognitiva metoder (metoder vars beskrivningar inte ges ens en sida var), som man som läsare skall kunna använda för att undvika de misstag man tidigare beskrivit. Dessa metoder och verktyg är bland det viktigaste i boken och borde därför ha getts betydligt större utrymme. Jag ställer mig också tveksam till dess placering i bokens slutskede, då de hade fungerat bättre i direkt anslutning till respektive problem.

Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera den här boken. Den är förvisso korrekt skriven och gör i stort sett vad den utger sig för att göra, men jag är övertygad om att det finns bättre böcker där ute.

Betyg: två av fem.

Boken kan inhandlas bland annat hos AdLibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem av Arthur Freeman

Med glada minnen av de teer på burk som jag druckit i Japan inhandlade jag härom dagen en burk Full Strike Tea på en mindre butikskedja. Den var en besvikelse, man jag hade tänkt låta saken bero. Då jag idag fick syn på produkten också på en så stor kedja som Hemköp kände jag mig dock manad att ta bladet från munnen och gå ut med en skriftlig varning:

Undvik det här ”teet”! Det smakar vedervärdigt och kan knappast sägas vara det gröna te det utger sig för att vara. ”Äppeljuice med knappt förnimbar smak av teextrakt” vore en mer korrekt beskrivning. Unken, blaskig och vattnig juice är vad det är. Så gör er själva en god tjänst och lägg pengarna på något annat istället. Varför inte på en burk Coca Cola Light plus green tea – den är faktiskt högst drickbar.

Att installera World of Warcraft en första gång var inga som helst problem, utan allt gick föredömligt smidigt. När jag igår skulle ominstallera spelet stötte jag dock på större problem än jag någonsin hade kunnat förutse. Installationen stannade på runt 98% med ett felmeddelande angående hanteringen av en eller flera kataloger/filer, samt den kryptiska felkoden ”ConflictManager::ResolveConflicts/1”. Trots upprepade ominstallationsförsök med olika säkerhetsinställningar var resultatet alltid i stort sett detsamma, med samma felkod. Att köra installationen som administratör hjälpte inte, och inte heller hjälpte det att ändra rättigheterna på installationskatalogen, stänga av antivirusprogrammet eller att stänga av Vistas UAC. Mycket märkligt. En titt på internet visade att jag absolut inte var ensam i min olycka.

Efter idel surfande och åtta ominstallationsförsök(!) hittade jag till slut lösningen här. Problemet rör visst Vistas högt ställda säkerhetsinställningar trots allt, men lösningen är enkel: Om inget annat hjälper: starta om Vista i felsäkert läge (med nätverk) och kör därefter installationen som vanligt. När installationen är färdig kan datorn startas om i normalt läge igen.

Alltså:

1. Starta om datorn.
2. När Vista börjar laddas tryck på F8 några gånger tills du får upp Vistas startmeny.
3. Välj att starta Vista i felsäkert läge med nätverk.
4. Installera World of Warcraft som vanligt.
5. När installationen slutförts: starta om datorn som vanligt.
6. Klart!

Jag och kärestan besökte igår den nyöppnade butiken Tasty House i Kista galleria. Tasty Houses koncept är att erbjuda ett stort sortiment av främst nötter och naturgodis, men även choklad och vanligt lösgodis, allt presenterat i ett exklusivt format. Butiker finns redan i Helsingborg, Malmö, Väla Center och Burlöv Center samt alltså nu också i Kista, och man tycks sikta på en snabb expansion i såväl Sverige som Danmark.

Visuellt sett var butiken mäkta imponerande. Butikens sortiment presenteras på bästa tänkbara sätt i vackra montrar, och det bestående intrycket är ett av exklusivitet. Jag har aldrig sett något liknande i Sverige. Mängder av nötter och naturgodis av olika slag, presentaskar med choklad, diskar med bakelser, och mycket mer. Priserna är definitivt inte låga, men inte heller förbluffande höga. Kärestan köpte olika sorters naturgodis, och är uppenbart mycket nöjd med sitt inköp.

Chokladälskare som jag är valde jag istället att testa butikens chokladutbud. Med Tasty Houses egna motto, ”Only the best”, och chokladens vackra omslagspapper i åtanke såg jag fram emot en smakupplevelse av hög klass – kanske till och med i klass med Chokladfabrikens exklusiva praliner – men de förhoppningarna fick jag se hänsynslöst krossade. Inuti det vackert metallglänsande omslagspapperet dolde sig en choklad som sannorlikt var billigare än papperet det omgavs med. Sött, sliskigt och skrämmande smaklöst. Billig choklad av värsta sort – nästan lika osmaklig som den choklad man kan hitta på vissa billighetsbutiker. Tråkig nougat, samt den mest smakbefriade kola jag någonsin smakat.

Sammanfattningsvis: Besök gärna Tasty House och njut av deras specialitet, den exklusiva atmosfären och det fantastiska utbudet av nötter och naturgodis, men undvik för allt i världen deras egenbetitlade choklad.

Nu i helgen fyllde jag 30, vilket firades medelst besök på medeltidsfestival, cafébesök på söder samt middag på kinarestaurang i centrala fjollträsk (Stockholm). Det känns rätt så stort att ha lämnat de tjugo bakom mig, men någon akutare åldersnoja har ännu inte infunnit sig. Att bli 40 lär bli en betydligt större pärs.

Desto större känns nog faktiskt att jag börjat spela World of Warcraft, åratal efter de flesta andra i den civiliserade världen. Anledningen till detta är att jag helt enkelt inte kunnat tidigare, på grund av prestandaproblem, men med den senaste grafikdrivrutinen ledladdad visade sig spelet nu faktiskt flyta på helt perfekt. Tack för det Intel.

Van vid MMORPG-spelande av både den grafiska varianten (Flyff och Guild Wars) och dessförinnan gamla textbaserade spel (MUD) kan jag inte säga att World of Warcraft helt har bundit mig, men jag får erkänna att jag är mäkta imponerad över hur mycket mer komplext och omfångsrikt det är än tidigare nämnda Flyff och Guild Wars. Även fast grafiken inte imponerar vidare mycket (jag saknar speciellt de färgglada visuella ljuseffekterna som finns i Flyff) så är känslan för detaljer fantastisk, och själva grafikmotorn till viss del betydligt mer avancerad än de i ovan nämnda spel.

Jag spelar just nu på ett tiodagars testkonto, men en full kopia av spelet är beställd och lär anlända om några dagar så att jag kan uppgradera kontot till ett vanligt. Jag spelar Night Elf just nu, men kommer säkerligen att skapa karaktärer till de andra Alliance-raserna också. En hel del spelande lär det bli…

I höstens Mio-katalog som jag hämtade på den lokala Mio-butiken fann jag på sidan 15 den här skönheten. Soffan ”Madrid” – en nyhet för i höst. Så ny att det inte ens fanns någon information att finna på Mios hemsida, så jag fick scanna in sidan på egen hand. En underbar, strikt skapelse i skinn. Det var kärlek vid första ögonkastet 🙂

Mio sortiment och designspråk är alltid en trevlig bekantskap. Åtskilligt dyrare än IKEA:s dito, men också mycket vackrare, och troligtvis betydligt hållbarare också. Sjukskriven som jag är har jag inte råd med sådana utgifter nu, men i framtiden kommer jag gladeligen hellre lägga lite extra pengar på en riktigt fin möbel från exempelvis Mio än på två billiga och fula från IKEA.

Att hitta spel som fungerar tillfredsställande på en laptop utrustad med Intels standardgrafikchip GMA 945 (Mobile Intel 945 Express), istället för med ett mer kraftfullt och renodlat grafikkort, är närmast en process som kan beskrivas som trial and error; kretsen står aldrig uppräknad bland de grafikkort som stöds på spelens förpackningar. Prestandan är ytterst blygsam och saknar till råga på allt eget dedikerat minne, vilket gör att grafikminnesangivelserna på förpackningarna blir missvisande.

Kort sagt kan man säga att ett spel måste vara åtskilliga år gammalt för att det skall ha någon större chans att gå att köra på ett GMA 945 (gränsen tycks gå runt 2004-2005). Här nedan följer en lista på de spel jag fått att fungera på min laptop (2×1,86MHz, 2GB internminne).

Finding games that work adequately on a laptop equipped with the Intel GMA 945 (Mobile Intel 945 Express) graphic processor, instead with a more powerful graphics card, can most closely be described as a process of trial and error. The chip is nowhere to be found on the list over supported graphics cards that can be found on game boxes. Furthermore, due to its limited capacity and complete lack of dedicated memory, listed memory specifications on games do not really apply.

All in all, it can roughly be said that a game needs to be several years old in order to have any chance at all to work properly on the GMA 945 (the dividing line seems to fall around 2004-2005). Here follows a list of the games I have been able to get to run decently on my laptop (2×1,86MHz, 2GB memory).

ArchLord (2005)**
Call of Duty (2003)
Diablo II (2000)
Dune 2000 (1998)
Emperor: Battle for Dune (2001)
Emperor: Rise of the Middle Kindom (2002)
Flyff (Fly For Fun) (2004)
Fiesta (2007)
Guild Wars (2005)
Homeworld (1999)
Need For Speed Hot Pursuit 2 (2002)
Serious Sam: The First Encounter (2001)
Sid Meier’s Civilization III (2001)
Sid Meier’s Civilization IV (2005)*
Sim City 2000 (1993)
Star Trek: Voyager: Elite Force II (2003)
Star Wars Jedi Knight: Jedi Academy (2003)
Star Wars Jedi Knight II: Jedi Outcast (2002)
The Lord of the Rings Online (2007)
The Secrets of Atlantis – The Sacred Legacy (2006)
Warcraft III (2002)
World of Warcraft (2004)

* Något långsamt men spelbart. / The game ran a bit slowly, but was playable.
** Grafiskt något begränsat men spelbart. / Some graphical glitches, but playable.

Listan uppdaterad senast / List updated: 2009-10-21